Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En tiggarefamilj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tiggarefamilj.
Då organiska ämnen ligga nnder stark tryckning, uppkommer en
jäsningsprocess, massan blir hartsaktig och eldfångd, och slutligen
böljar den brinna; dock omärkligt blott, l&ngsamt och
framsmygande på djupet utan låga och utan rök, blott en glöd, som lefver
och utbreder sig, — detta kallas jordbrand. Småningom nalkas
den ytan, gräset gulnar, blommorna vissna, trädens rötter kolas,
de herrliga kronorna falla till jorden, liksom en osynlig makt
träffade dem med sin förbannelse, och snart står föltet kalt och öde.
Det fordras århundrade och tusende bevingade frön för att
åter göra den härjade jorden fruktbar och sprida grönska på det
flssgreiska fältet. En sådan jordbrand går under vår tid och
förstör allt det sköna, den bär på sin yta; bildning, dygd, industri
och lycka måste en gång falla till jorden, om den ej hämmas.
Denna glöd är panperismen, och uselheten, som smyger sig fram
oeh fostrar brottet, är det som hemsöker samhället med sin for*
bannelse. Och orsaken?, tryckningen ofvanifrån; men hvad rår väl
den blommande tufvan för att hon låg öfverstP
Vilja vi se denna klass menniskor, så skola vi på några ögon*
blick gå in i Glänses stuga. Det är en sommarnatt, månen skiner
vänligt ner på den grå stugan och in genom de små fönsterna.
Det är varmt derute, men ännu varmare härinne; ty det finnes
intet, som tiggaren mera fruktar än den friska, rena luften, derföre
stänger han alla tillgångar, när han vill hvila. Att andas frisk luft,
är redan ett arbete — och han afskyr sådant.
Derinne ligga mor och hennes begge barn på golfvet och i
spiseln; modren, mäktigast i den lilla republiken, hade dock sin
plats i en skrubb, som skulle bär$ namn och heder af säng. Allt
var stilla, och tystnaden stördes derinne blott af de sofvande
barnens andedrägt och modrens snarkningar. Fadren var sällan
hemma om nätterna, men då något förtretligt händt honom, gick han
vanligen hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0019.html
