Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Far och Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Far och Son.
På Stillinge komministergård var ett litet vindsrum, sota kallades
«flickornas kammare»; man kom dit, uppfor en halsbrytande trappa
och genom en mörk vind; men flickorna voro så vana att springa
der, att de ej behöfde se för att undvika alla de impedimenter,
som befunno sig i deras väg. Kammaren var för öfrigt, oaktadt
sin litenhet, rätt vacker, i synnerhet om sommaren, då landskapet
låg grönt och yppigt framför fönstret och man kunde blicka långt
bort Öfver sjön, på hvars andra strand Thorstensholms gamla
gods var beläget. Thorstensholm var uppbygdt af den i
trettioåriga kriget så ryktbare Thorsten Stålsköld och ännu innehades
gården af hans ättlingar.
Det var en, väl ej stor, men massiv byggnad af symetrisk
byggnadsart, förändrad efter vår tids smak, men dock med sin
höga spetsiga takresning och sina smala skorstenar qvar. På
bägge sidor åt gården till voro ett par flyglar byggda i sednare
tider, och i det dockskåpsmanér, som framdeles kommer att heta
nittonde århundradets byggnadsstil, om nemligen ej tidens tand
långt dessförinnan störtat i grus dessa minnesmärken af vår smak
och vår förmåga. Det var ett par stenhus, prydda med lister och
grannlåter i alla riktningar och föröfrigt gulmålade på rappningen,
for att riktigt ge dem utseende af sockerhus; de togo sig kuriöst
ut mot den gamla åbyggnaden, som tycktes med betänklig min se
ned på sina yngre kamrater, af hvilka rappningen årligen här och
der föll af, tack vare våra i slöjderne oanvända kemiska kunskaper.
Dessa tre hus föreföllo som en gammal kämpe, hvilken
händelsevis råkat i sällskap med ett par lanka^terpojkar klädda i blus.
Egendomen innehades nu af en öfverste Stålsköld, en militär
af gammalt skrot och korn, en sträng excerciskarl och en duglig
landtbrukare. Man höll af den goda öfversten i hela socknen och
bönderne hörde honom gerna tala på sockenstämman; ty hvad han
sade, var rätt och sant och enkelt och begripligt. Men lika god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0034.html
