Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Far och Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fria! — Kurtisera, slA stöfvel för en flicka, det g&r au, men att
fria — ser man p& — skall jag dö och du äfven, eller skall jag
ha hit en hel tiggarfamilj med min son i spetsen! Nej tack, jag
klar inte af mig förr än jag lägger mig.»
•Men, min far, jag har inte friat.»
•Hva, hvabal har du inte friat till henne, der borta i
prest-gården, Staffett eller Staffli eller hyad f—n hon heter, hon, den der
näbbgäddan — hvad är det hon heterP Har du mål i mun?»
•Stefanie, min far.»
((Stefanie, det är val efter den helige Stefanus, som blef
stenad till döds; — jaså, herr fänriken har friat.»
•Min far anser väl inte giftermålet opassande, min mor var
också ej annat än en preatdotter.»
ccJaså, han tänker på mesalliance — vet han, min käre
fänrik, så forbannadt rar är han val inte, att han är för god att
ta hvilken som helst — men se jag, jag öfverste Gustaf Stålsköld,
egare af Thorstensholm, är för god att föda hela sällskapet —
hahaha, en hygglig syn: hvar jag gick, så skulle en unge hänga
mig i halarne, och jag heta farfar — skäms du inte, pojke, att
vilja göra mig till farfar?»
«Nej, det gör jag inte», svarade Thorsten, somnu fann ett
tillfälle att tränga in på det löjligas område.
Öfversten fann ganska riktigt sjelf, att han uttryckt sig litet
löjligt, och afbröt derföre tvärt: «det sker inte, det sker inte så
länge månen inte är af grön ost — nej — i evighet nej.»
•Men, min far, vi älska hvarandra så outsägligt.»
aödmjukaste tjenare», sade öfversten, och skrapade med foten,
•jaså, det var intressant att höra, jo, jo, det tror jag nog, en
fanrik älskar outsägligt hvarenda kjol han ser, det vet jag sjelf jo
•Jag vill visst inte disputera pappas erfarenhet», inföll
Thor-Bten småleende.
Öfversten vände sig bort och trummade på fönsterruftm. «Gå
nt, fanrik», kommenderade han, «venster om marsch! och tyst i
ledet, se så — det är slut.»
Thorsten gick, ty han märkte att gubben blifvit förlägen
öfver sin roll, och ville att vreden skulle ha tid att svalna. ,
«Det är dock ett elemenskadt tyg att vara far åt eu sådan
der krabat», sade gubben vid sig sjelf; ’han går genom graderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
