- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
35

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Far och Son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han satt har nere och talade om för Gustaf — öfversten skulle
jag säga — hm, då skröt alltid hans far af honom, så snart han
gick ut; men det kommer väl slutligen på skam.»

«Ja, madam Lind, hvad skall jag göraP»

erVara nöjd med Guds behag — ja, så är det, Thorsten; men
se», tilläde gumman, «det förstå sig karlarne inte på, utan går
något emot, så vips skola de skjuta ilyäl sig, Gud bevars, och
trotsa vår Herre. Ja ja, jag känner igen det der, ty jag var bara
barnet, sjutton år, då salig Lind fick se mig — och strax så blef
han som han varit vild och kom och friade — hvad skulle jag
svara, jag stackars barnP Men jag visade honom till far och mor

— och der var det litet knutigt, ty alltid hade de rätt uti att
jag var for ung och vi bägge fattiga.»

«Nå, madam LindP» frågade Thorsten, då gumman tvärt
afbröt meningen.

«Ah ja, han gjorde precist som Thorsten nu, han skulle
hoppa i kanalen.. Gud bevars, och hjertskrämde mig, så att jag
gret och bad mina föräldrar — och de fruktade nästan mer för
mig än för honom — och så blef det bröllop kantänka — och
då värdt Lind nöjd och blef qvar på torra marken.»

«Ja, Lind var lycklig han», suckade Thorsten.

<Ja, med’ Guds hjelp var han så, för om jag kunde se på
hans ögon hvad han ville, så skedde det — också höll han myc*
ket af mig ända till sin död; men jag stackare skulle lefva qvar,
jag, utan honom. Ack, Thorsten lille, menniskan dör ej af sorg,
eljest hade jag redan längesedan fått ro.»

«Men alla hålla ju af er, madam Lind», invände Thorsten, som
märkte att den gamlas tankar tagit en sorglig riktning.

«Ah ja, så är det väl. Gustaf pratar gerna bort en aftonstund
hos gumman och Thorsten är också snäll och beskedlig och håller
af mig — men det är också inte för mycket, ty jag håller ännu
mera af er — men se, Thorsten, det är svårt att vara till
öfver-lopps; så länge jag inbillade mig att jag var nödvändig för er,
så länge var jag också glad, men nu är jag öfverflödig och sitter
blott till besvär, liksom en vissnad gren i ett körsbärsträd. Men
det varar väl inte så länge.»

«Men vi komma ifrån ämnet, madan* Lind, nemligen att, om
jag ej får gifta mig med Stefanie Willner, så skjut —»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free