Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Far och Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, ni bereder tvänne menniskors lycka», svarade Thorsten.
<rLycka, ja sä säga de alltid. Vet Thorsten, att äktenskapet
är en olycka, ja en riktig olycka», sade gumman med ifver.
«Och det kan ni säga, madam Lind, ni som höll af er man
och som var så lycklig med honom.»
«Ja, just derför, Thorsten. Det var en gäng en fattig man, —
har han hört den sagan P — som gick fri och «frank» genom verlden,
ty han egde intet att förlora, och han gick lugn och glad, både
när det var ljust och mörkt, och utan fruktan — men sä hände
sig att han fann en kostlig sten, som gjorde honom rik. Efter
den stunden var han olycklig, beständigt kände han pä sin ficka
att ej den dyrbara stenen skulle tappas, aldrig mera vägade han
vandra ensam för att ej bli röfvad, och om nätterna kunde han
ej sofva, ty han drömde att ädelstenen försvann, så suart han slu-.
tade till ögonen — annat var det när han egde intet.»
«Och så går det, menar ni», invände Thorsten, «då man fått
den man älskar.»
«rJa precist; ettdera måste ske, antingen är den man fått ond
eller god; är hon ond» så är det en plåga; är hon god, så är
hon en ädelsten — och så komma barnen, allt hvad som rör
dem, rör också föräldrarnes hjerta — ja, med ett ord, äktenskapet
blott skaffar oss flere punkter blottade, der sorgen kan tränga in
i själen.»
«Men genom dessa punkter kommer också glädjen», invände
Thorsten.
«Ja, Thorsten, det gör den, men slutet på allt är dock sorg;
en af er måste gå först bort, den andra måste blifva qvar —
antingen måste Thorsten se hustru och barn gråta vid sitt eget
dödsläger, eller måhända han sitta vid deras.»
«Det är en mörk tafla, men den är dock långt borta», sade
Thorsten ooh drog en djup suck, vid den sorgliga målningen som
den gamla gjorde öfver äktenskapets lycka. «Ni vill således ej
hjelpa mig, madam LindP» frågade Thorsten och fattade gummans
hand. «Jag vet förut att pappa gör nästan allt hvad ni ber, han
följer edra räd ännu, som då han var liten; tala vid pappa,
Malena, söta Malena.»
•Herre Gud, hvad skall jag göraP Gustaf — öfversten ville
jag säga — kunde bli ond på mig eller skratta åt mig — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
