Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Rymmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rymmaren.
Det var en vinternatt samma år, då en figur smög sig fram
genom skogen vid Thorstensholm; än kunde man skönja honom, än
försvann han mellan träden till dess han ändtligen var nära
gärden och stod tydlig ooh igenkänlig i det bleka månskenet, som
genom en lätt snödimma strålade från himlen. Det var en yngling
af omkring tjugu års ålder. Hans ansigte var reguliert utan att
vara hvarken vackert eller fult, men det var blekt och dess drag
utvisade en blandning af trots och smärta. Han såg med rädda,
försigtiga blickar omkring sig, liksom han fruktat att blifva
för-följd; ändtligen smög han sig allt närmare och närmare och stod
slutligen utanför madam Linds fönster. H,an lyssnade länge der,
men intet ljud gaf tillkänna att någon var vaken. Ändtligen gick
han försigtigt till dörren och satte någonting som liknade en
nyckel i låset, dörren gick upp och den fremmande inträdde i
förstugan; tyst, som om den blifvit rörd af en ande, gick dörren
åter igen. «Bara jag inte skrämmer ihjäl gumman», tänkte han
vid sig sjelf; «jag skall försöka.» Han började jama som en katt;
ty han visste det gumman Lind vanligen, då dessa, djur läto höra
sig, steg upp och öppnade dörren för att fösa bort dem.
Försöket lyckades, han hörde huru det rörde sig i den gamlas
kammare och märkte genom dörrspringan att ett ljus tändes; dörren
öppnades och madam Linds röst lät höra sig: «ut med dig stygga
djur; sch, sch!»
«Blif inte rädd för mig», sade ynglingen halfhögt, och då
han märkte att den gamla blef uppmärksam, sade han tydligt:
«det är Johan, farmor lilla.»
Gumman Linds ansigte blef dödsblekt af förskräckelse, men
en hel lefnads öfniqg hade gjort henne lugn och rådig i faran.
ffHvem det ock är», yttrade hon och darrade på rösten, «hvem det
är, så träd fram om du är af Gudi, men vik hädan om du är
från satan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0045.html
