Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rymmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen hårdt, isynnerhet som folket hade tyckt att det ej var synd
om patron; jag till och med gladde mig åt att mitt blod sknlle
falla öfver hans hufvud — jag föreställde mig att folket skulle
beklaga mig och hata honom.
»Så satt jag, då en dag herr Trygg besökte mig i mitt
fängelse. Farmor I han kom som ett Herrans sändebud till mig och
han satte sig ned på min brits och talade vid mig — han slog
ned hela min fåfänga, han visade mig det djup, i hvilket min själ
skulle falla, och slutligen erbjöd han sig att skrifva min
nåde-ansökan.
«Jag gick in på allt och föll på knä för den hederliga men-
niskan och kysste hans magra händer.
•Tacka mig icke, barn», sade han då, «ty jag har känt både
din far och din mor, och hållit af dem bägge, — stackars olyck-
lige gosse, blif bättre om du får lefva ooh kom ihåg att Guds
straff eller Guds välsignelse följer dig ehvart du går.»
«Ja, farmor, jag fick nåd, men blef dömd till lifstids fängelse
i Landskrona. Nu har jag rymt efter knappt ett år; skulle jag
varit der längre, så hade jag glömt allt det lilla goda jag lärde
mig under min beredelsetid.»
•Och hvar skall du nu taga vägen, stackars gossel Man
griper dig snart igen och skickar dig tillbaka.»
•Det är just derföre jag gått till farmor, smugit mig om
nätterna på alla skogsstigar jag kunnat träffa på, och lyckats att
komma fram.»
«Men då kan länsmannen komma hit och gripa dig innan
man vet ordet af. — Herre Gud, då doge jag utaf skam och
ångest.»
•Åh, det är ej så farligt, jag har betyg med mig, skrifna af
en annan fånge och der har jag ett annat namn. Johan Lind är
död, men en annan lefver i hans ställe, brottslingen är borta, men
en beskedlig menniska, en som åtminstone lofvat Gud och sig
sjelf att vandra redliga vägar, har kommit i stället.»
•Och på det sättet tror du att allt skall gå väl?» frågade
den gamla bekymrad.
•Ja, farmor, och för att lyckligt kunna komma undan och gå
en ny väg, så har jag kommit till er, farmor, för att begära
er hjelp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
