- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
49

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rymmaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oMin hjelp? Hvad kan jag, gamla stackare, väl göra?»
frågade gumman och fästade bekymrade blickar pä sonsonen.

<rJo, farmor, det enda som nu felar mig är kläder. Se, farmor,
här på tröjan står ett L. F.; vet farmor hvad det betyder? —jo,
det betyder lifstidsfånge. Jag har kritat på den svarta stämpeln,
jag har skrapat så att der är hål, men det der L. F. synes ändå
beständigt på tröjan och på byxorna.»

«Men, käre Johan, jag har inga kläder att gifva dig. — Ack!
ackl hvad du gör mig hjertesorg, hvar tror du jag skall ta
karl-kläder ifrån?»

«Jo, farmor har farfars kläder qvar», sade ynglingen; «sota
lilla goda farmor, ge mig farfars gamla kläder.»

«Och du skulle», inföll gumman och bleknade, «nej, nej, min
gosse, det sker inte — jag skulle lemna dig salig Linds kläder!

— nej, barn, det går inte an.fc

«Men, farmor, derpå beror min hela välfärd.»

«Lika godt, Johan, det sker inte. — Jag skulle lemna ut min
salig mans kläder! — Du skulle kanske bli gripen och förd åter
till lifstidsfangelset i samma kläder, som tillhört din hederlige
farfar, vid hvilken ingen synd hängde fastare än en daggdroppe på
en 8ammetsros, — och jag skulle lemna ut dem till smälek för
hela verlden!»

«Farmor», sade ynglingen mildt förebrående, «det var dock
ni, som förbannade mig i stället att välsigna mig, som stötte mig
ned i djupet då jag ville klänga mig upp igen ifrån mitt fall.
Gör ej det en gång till, farmor!»

«Nej, barn, det vill jag visst inte»,* sade gumman, «men det
är omöjligt. — Nej, jag kan inte, stackars barn», tilläde hon och
började gråta, «nej, det vore ett helgerån. När jag sjelf är död,
skall jag svepas i min brudklädning, jag skall hvila min långa
natt som en brud, fastän klädningen är gul af ålder och upplupen
i sömmarne.»

«Och ni vill således att er sonson skall åter kastas in bland
brottslingar, att han skall falla i timlig och evig ofard för blott
en fördom, blott derför att ni föresatt er att farfars kläder skola
ätas upp af mått och multna i edra gömmor.»

«Nej, hvarken mått eller mal kommer åt dem, de ligga
invirade i linne och piskas ett par gångar hvart år»f inföll gumman,

Q. A. WetUrbtrgha Samiadé Skri/Ur, III. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free