- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
55

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett hemlif

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, ja bevars», svarade herr Trygg, «det var en hygglig och
beskedlig gosse — jag kunde aldrig begripa hur det kom sig, att
han fall på den tanken att stjäla.»

«Jo, det är mycket naturligt», inföll patron; «han hade an*
lag, präktiga anlag för alla slags brott — en näsvis slyngel —
han svarade min hustru en gång midt i ansigtet, att vår gosse
ljög på en piga vi hade.»

«Jaha, jaha, men deri hade han väl rätt; lilla Adolf narrades
allt något, ty han sade att pigan stulit hans lilla klocka — och
när allt kom omkring, så hade han qjelf förlagt den och var rädd
for förargelse.»

«Åja, jag vet, men det var ju bara barnslighet och dermed
hade ej den slyngeln att skaffa — göra anmärkningar mot sitt
herrskaps enda barn! — Också blef min hustru alldeles
förskräckligt ond och tjufpojken fick stryk derför att han var näsvis; —
säga os9 midt i ansigtet: lilla Adolf ljuger — «ljuger» — har
man hört på maken! Om han sagt narras eller raljerar — men

ljuger, det säger man blott om pack.»

«Jo, jo, kan allt ha sin riktighet», yttrade herr Trygg ooh
ville börja sitt afbrutna arbete; ty han var ej fallen för
refiektio-ner och allraminst för dispyter — och han kände på sig, att om
han nödgades yttra sig, så måste han säga emot.

<rJa, hvad tycks, nu har den banditen beredt sig tillfälle att
rymma, och med vår förträffliga polis här i Sverige, så ha vi
honom nog snart här och få åter ett besök på kontoret; vi äro ej

en gång säkra för våra lif, herr Trygg.»

«Våra lif», upprepade bokhållaren med ett torrt smålöje, «åh,
det är väl ej så farligt; han sfig mig ej mordisk ut, det var en
rätt hygglig gosse och visst beskedlig, innan han föll på den
idéen att stjäla.»

<Jag tror att ni är galen, käre Trygg, med den der «idéen
att stjäla»; det låter som ni verkligen vore en tjufpatron. — Det
finnes väl icke något brott som är fasligare; när en menniska ej
längre kan vara säker om sin egendom, så är det ej värdt att
vara i samhälle — derföre är tjufven en så farlig person, långt
värre än mördaren; ty den sednare hatar blott en enda, men den
andre alla; den allmänna säkerheten, förtroendet mellan
medborgare, allt förspills genom att ej strängt straffa en tjuf — ja, han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free