Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett hemlif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största delen inhemtades i köket, bland pigorna; men hon fick
émellertid veta att hon var enda arfvingen till n&gra tunnor guld,
och detta kan verkligen vara nog till en böljan för att hindra en
ung flicka fr&n denna blyghet och försagdbet, som man anser för
enfald.
Ingen kunde bättre fin ^mamsell Skarpmesser lära en flicka att
på egen hand taga sig fram i verlden, och lilla Amelie blef
således till sin natur ganska determinerad, en flicka för hvilken
kurtisörerna hyste en slags underlig respekt, och som slutligen
gifte sig med herr Fänger, som den tiden var en fattig nybörjare,
men som enligt gubben Tannerstens horoskop var en gosse, som
förstod att krångla sig fram och visste att berga sig — och han
blef således den lycklige som fick mamsell Amelies hand, dock ej
förr än ordentligt paktum blifvit upprättadt.
Mamsell Skarpmesser var för dagen klädd i sin vanliga rutiga
klädning och negligé; ty håret hade något skiftat.
«Det är ändå väl att herrskapet låter lilla Adolf få en egen
lärare och som har honom vid akademien, den söta gossen —
ack, hvad han är qvick och liflig ocli slug.»
«Ja, kära Skarpmesser», sade patronessan, som, alltsedan hon
hörde generalskan Gyllenklo benämna sin mamsell vid tillnamnet,
också gjorde det, «ja, kära Skarpmesser, vi tacka också Gud for
den gossen, fastän han ej är så lätt att hålla reda på — ha, ha,
ha, blott nio år gammal, och han forstår så galant att dra en
bakom ljuset. Häromdagen t. ex., då borgmästaren kom hit och
klagade öfver att han ställt sig bakom en port och slagit hans
hvithåriga pojke i hufvudet med en sten, och vi naturligtvis af
artighet måste kalla in gossen, så nekade han så lugnt och med
en s& oskyldig mine, att borgmästaren fann sitt misstag och bad
om ursäkt.
«Han har en förmåga att hålla god mine, en lätthet att finna
utvägar, vår gosse. — Emellertid bekände han allt för mig — ty
mig håller han af. — Fänger ville straffa honom; men jag tog
gossen i försvar.»
«Ja, Gudbevars, inte förstår det oskyldiga barnet att det var
farligt att slå med en sten i hufvudet», inföll mamsellen,
ursäktande. "Också så är det riktigt ljuft, riktigt som om man läste
en vacker .roman, då man ser min patronessa och lilla Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
