Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rektor Hults
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Och, mitt herrskap, det föreföll öfversten som hela harnesket
vore sammansatt af idel dukater.
«Vålnaden skakade häftigt på sig, sä att penningarne kastades
omkring, men liksom dragne af en osynlig kraft återstudsade de
blott mot golfvet och flögo tillbaka till sitt ställe, och Öfverallt,
der de sutit, såg öfversten ett brännsår, som betäcktes af
duka-tema. «Ser du, hur jag plågas — och dock mäste jag gå sädan,
så länge ännu en af mitt namn eger något mera än sitt lif.»
((Öfversten vaknade och synen var borta; men han fick ingen
ro, utan klädde på sig och gick ner till sin gamla amma. Så
lyder historien.»
«Hu, den var faslig», sade begge fruntimren.
Rektorn smålog: «man må säga hvad man vill, men dylika
historier ha alltid något tillockande med sig för alla; detta, liksom
hela vår lust for det oförklarliga, tyder på, att vi alla hafva en
dunkel förkänsla af något, som är oförklarligt efter våra nuvarande
begrepp, och att vi längta efter att få något, som vi kunna gripa
om med våra sinnen.»
«Jag vågar inte mera», återtog herr Trygg, «säga, att man
bör skratta åt dylika historier.»
((Jo, om man verkligen kan det, med ett hjertligt skratt, men
det lyckas för ganska få; ty om de skratta sker det ofta mera
derföre, att de tro det bör så vara, än derföre, att de rigtigt veta
att det är löjligt. Jag för min del har ej sett någon enda djupt
tänkande menniska, men väl många inskränkta personer skratta åt
möjligheten af något dylikt.
((Jag kan ej heller förstå», fortfor rektorn, som nu kommit in
på ett favoritämne, ((hvarföre man envisas att påstå omöjligheten,
derför att misstag ofta ske. Jag mins en gång i min ungdom,
att vi en afton kände en häftig stöt, som skakade hela huset; vi
trodde att det var en jordbäfning, men skrattade rätt hjertligt när
vi funno, att det var stöten af en stor mjölsäck, som fallit på
vinden; nåväl, det var ett misstag, men derföre är väl ej
omöjligheten af jordskalf bevisad.
«På samma sätt misstaga sig tusende och tro, att
tilldragelser, hvilka ganska väl låta förklara sig, hemta sitt ursprung från
andeverlden; men derför är omöjligheten af en dylik uppenbarelse
alldeles icke bevisad. När jag i ett mörkt rum famlar och tror
C. A. Wétterberghs Sandade Skrifter. III. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
