Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rektor Hults
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jo, som jag hoppas, hm, taokar ödmjukast bra, hm, jag har
inte sett till honom i dag.»
«Bror har nägot att fundera p&», sade slutligen rektorn, som
omöjligen kunde f& ett samtal i gång, «&r det något särskildt?»
aSärskildt? — jaha hm, det skulle väl vara något särskildt
hm, men bror får ej skratta åt min fråga eller på annat s&tt
förråda mig — hm, jag vill ha brors hederslöfte att bror ej för
någon förråder hvad jag nu frågar om.» Den gode mannen var i
en ångest, så att svettperlorna stodo på hans panna; han
torkade sig hastigt med näsduken och rigtade en frågande blick på
rektorn.
Rektorn betraktade en lång stund sin vän. Han kunde ej
begripa hvad som kommit åt den hedersmannen, som eljest var så
lugn, men som nu stod framför honom så orolig som en prima-
gosse, som ej kan sin lexa. «Ja, bror Trygg, jag lofvar obrottslig
tystnad med den fråga du gör mig.»
«Tack, bror Hult, jag kan således lugnt göra bror denna
vigtiga fråga P»
«Ja — säg nu blott hvad är detP» sade rektorn.
«Hm, jo — hur mår brors fru?» stammade herr Trygg.
«Min hustru», skrattade rektorn, «är det hela frågan P jo, hon
mår ganska väl.»
«Hm, jaså, det gläder mig innerligt, bror är mycket lyckligt
gift och har ett trefligt och lugnt hem, hm.»
«Ja, Gudi lof, det har jag», sade rektorn.
«Hm, hur mår kusin AnnaP»
«Jo, hon mår också väl», svarade fadren, «hon sitter och
vaf-ver; bror skulle se hennes dräll, inte förstår jag den saken, men
rasande konstig är hon med palmqvistar och lagerqvistar och
druf-vor och Gud vet hvad.»
«Det är en förträfflig flicka, brors dotter, hm, ett herrligt
fruntimmer.»
«Ja, hon är huslig och stilla och en beskedlig flicka, så
mycket kan jag säga», yttrade rektorn; «men bror, den der frågan
hafva vi gått förbi, ty inte kan min«hustrus och Annas helsa vara
af sådan vigt, att jag först måste lofva att aldrig i min lefnad
förråda dig, bror Trygg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
