Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror i Ostindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for honom detsamma som en frisk dryck for den, som försmäktar
af tönt. x
•Betty — ack! da kan ej tala vid Berndt ty da kan ej det
välsignade ’modersmålet — och han kan ej ditt ännu — låt se!
— Hör hit, min gosse — sitter den der lilla spiran pA
kyrkotor-net verkligen pA sned?»
«Ja, farbror», svarade Berndt, som förändrade sig öfver denna
fråga.
trGud välsigne dem för det, de gode socknemännen; så satt
hon då jag var barn och lekte på kyrkogården tillsammans med
mia bror; jag hade tusende planer då att räta opp henne, fastän
de aldrig gingo i fullbordan — och ännu sitter hon på sned
liksom i min barndom.
Det är sig likt, som förr», tilläde han, «der finnes några
graf-stenar mera, det är naturligt, några andra blommor, träden hafva
vuxit — ack, men det är ändå mitt barndomshem.
«Vet du, Berndt, jag som du öfvergaf mitt hem, för att göra
lycka, den slog felt, jag mistade både ära och trygghet och flydde.
— Först när bandet mellan mig och fosteijorden var
oåterkalleligen slitet, först då kände jag hvad fosterland ville säga — «Patria
abi bene», säger Cicero — men han var en hedning och fick vara
hemma.
«Jag log åt min bror, som blef komminister efter sin far, jag
ansåg det som en lycka, som liknade snäckans, hon som är
fast-växt vid sitt hem, och ansåg mig fri som fogeln — jag blef också
fogelfri.»
«Tala ej derom, farbror», sade Berndt tröstande; «det finnes
ingen der hemma, som ej med glädje och vänskap skulle återse er.»
«Tror du det! Nå väl — men är min dom återkallad, är mig
allt förl&tet, har staten sagt: han är min son? Nej, det har han
ej sagt — jag är och blir fogelfri och fattig, fastän jag eger allt
jag vill önska mig — utom ett enda — ett fädernesland.
«Vet du, Berndt, jag har sedan du kom liksom blifvit ung på
nytt, du talar svenska med mig, hvarje ord är som en gammal
vän, som jag åter träffar — Oh! det är hårdt att i så många år
ej höra ett enda sådant ljud, jag rigtigt hungrade efter ett ord
svenska — jag sjelf har ej rätta uttalet numera — eller huru,
min gosse?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
