Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror i Ostindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Tack, farbror», sade Berndt, som sedan han hade sett den
nya stjemhiralen först kände sig rigtigt ensam i verlden. «TackI
jag är ett öfvergifvet barn.»
«Nej, min gosse, det är du ickeo, återtog farbrodern; «men
jag måste gifva dig ett begrepp om landet och om folket, om vår
ställning; vi äro här inkräktare på ett heligt gebit, vi brottas här
med tnsenåriga vanor, med idéer, som i intet hänseende kunna
stå tillsammans med. våra — vi infora en ny verldsordning, med
ett ord.»
Detta ämne var ett af ynglingens käraste, med fortjusning
och smärta hade han läst om de talrika och dock fåfänga
striderna, som den gamla nationaliteten hade kämpat mot Europa,
han hade utkorat Tippo Saib till sin hjelte, och derföre sade han;
«Ja, farbror, Europa har varit grymt, egennyttigt grymt mot detta
arma folk — hvad hade de här att göra?»
Farbrodren smålog: «du gör en svår fråga; men hvarför
sprider sig kulturen Öfverallt, än med våld, än med list, hvarför
smyger den sig öfver de gamla förstelnade formerna och smälter
demP — det är en fråga som endast Försynen kan besvara.
•Säkert är att intet får vara stillastående, stjernorna röra sig
i den eviga rymden, örterna vexla mellan död och blomning, och
folken gå framåt i kultur; Öfverallt måste engång denna ström
framgå och sopa med sig det gamla, bilda något nytt, som åter
blir gammalt och i sin ordning måste försvinna och ombyta form.»
«Men», invände Berndt med värma, askall då allt ädelt, allt
stort falla för det låga handelsinteresset ? Är det Försynens plan,
tror farbror, att det goda skall gå under och det egennyttiga
frodas på gruset — nej, det kan det ej vara.»
«Min gossel Merkurius var ju gudarnes budbärare och
handelns gud*, anmärkte Thomas — «det är genom de materiela
intressena kulturen kämpar sig fram i verlden, och hela denna
förändring, som föregår omkring oss, är ej annat än blott en
förberedelse till något bättre; det ädla och stora är blott individuelt,
det är en blomma som växer här och der på stranden af tidens
stora, heliga flod, som lik Ganges har sitt ursprung från himlen;
men floden sväller, han stiger öfver sina bräddar, han dränker i
gyttja allt det sköna, som växte i hans granskap, den stolta
palmen störtas och dess krona förmultnar i smutsen; och du ser för-
C. A. Wetterbergha Samlade Skrifter. III. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
