Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror i Ostindien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödelsen ooh frågar: hvarför fick ej allt vara som förr, hvarför skulle
det herrliga krossas och tillintetgöras?
«Men om du kommer ett århundrade derefter till samma ställe,
se, då känner du ej igen det: den väldiga floden har bildat ett
delta och på den höjda vallen växa tusende palmer i stället för
en, blomma millioner växter i stället för de få, som stodo strödda
på sanden, och städer växa opp, och lyckliga menniskor välsigna
den himmelska floden, som skapat ett nytt land och en ny jord.
En sådan flod är handeln, är varubytet mellan menniskorna, den
4 förstör och skapar på en gång, är ett förbud för gudarne.
«Söij gerna, min gosse, hvarje’ skön uppenbarelse af mod, af
fosterlandskärlek och dygd, som böjes ner och dränkes i det
en-skilta intressets dymassa, men tro ej att det sker utan afsigt, utan
antag att det är en ny verld, som bildas på ruinerna af forsvunna
slägten och slocknade religioner.»
Så sutto de begge Svenskarne långt ut på natten och
filosoferade; dessa tankar voro frukterna af farbrodrens tysta ensamma
betraktelser, genom hvilka han fått sig en alldeles egen verldsåsigt,
som han utvidgade för sin brorson, som med spänd
uppmärksamhet pröfvade och antog hvad han ansåg för godt och sannt.
Berndts tid upptogs af tillsynen vid farbrodrens fabriker och
med hans bokföring; han hade mycket att göra och träffade blott
på fristunderna Betty, som vecka efter vecka vann alltmera
färdighet i det nya språket, som numera böljade begagnas inom huset.
Farbror Thomas blef föryugrad, hemsjukans demon var blidkad,
ty Berndt var ett litet Sverige, som flyttat till honom, och blef
också dagligen examinerad om alla småsaker, som rörde hemmet.
De gladaste stunder Berndt Willner hade, var hans
språkundervisning; Betty och han sutto då vanligen i det gamla templet
på fotställningen af Geneisch fyrarmade bild; der var svalt under
det höga hvalfvet och strax utanför utbredde sig den murade
baddammen, hvars yta pryddes af den heliga lotus, som vaggade för
den sakta vinden.
Betty var ett skönt barn, outvecklad ännu som en ros i sin
knoppning.
«Du är vacker, Betty», sade Berndt och tog hennes fina
hän-der i sina och såg henne gladt in i ögat; adu är bra vacker; ty
du ser god ut — du är som en dufvoskepelse, tycker jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
