- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
90

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en tillställning ty gamman Lind, så gammal hon var, ville
nödvändigt med, och detta gjorde att vi körde en lång omväg, men
svåger Thorsten och Stefanie redo genvägen öfver skogen, åtföljde
af sin jockej. När vi kommo fram — det var ändå ett godt
stycke från vägen, ty bostället ligger inuti skogen — kom
Thorsson mot oss, och fastän vi voro både mamma och jag — pappa
får sig aldrig ut på dylika färder — så helsade Thorsson blott
flyktigt på oss och hjelpte gumman Lind ner; sedan nära bar han
den gamla, gångstigen fram — alldeles som om han varit hennes
son. Lilla Hedda sprang bredvid oss och var mycket gläd, och då vi
kommo fram, gjorde hon ordentlig husvisitation hos skogvaktaren;
jag talar så vidlyftigt om denna händelse, emedan jag liksom tyckte
att det var något besynnerligt med hela karlen, som, fastän ung, hade
någonting skyggt i blicken, som jag ej tyckte om. Men på hemvägen
kunde gumman Lind ej hitta på ord, stora nog för sin fortjusning.

«Gamle Trumf’lefver ännu, fastän han nästan hvarken kan gå
eller stå — han ligger vid hundkojan dagen i ända, men skäller
flitigt, då han hör någon komma på vägen. — Gud vet om han
ej saknar dig — man har velat skjuta honom, men jag har bedt
for honom — och han får lefva. — Trumf har ej varit sig lik
sedan du reste, han har åldrats mycket och håret är hvitt på
nosen. Jag har sytt några «stycken» åt bondgummorna och ett par
kragar åt gamla mamsell Baraklander, den der «rajuka tjenarinna
mitt herrskap»», som du kallade henne — hon mår rätt väl på sin
gård, och frågar hvarenda gång jag träffar henne efter unga herr
Berndt, som är derute i Amerika — ty att jag säger att det är
i Ostindien, hjelper inte en smula — det är och heter Amerika.

•Jag ville just se dig sitta derute i den der pagoden, under
den goda gudens bild, då du tänker på oss, min egen bror —
det är ju bönens gud, bed då for dig och för oss alla. Helsa
kusin Betty och farbror. Herre Gud att han är så hemsjuk,
stackare farbror; pappa anser det ej löna mödan att han kommer
hem. — Då pappa måste med stapplande röst läsa upp lysningen
efter sin egen bror, så skar smärtan så djupt i hjertat, att det
aldrig läkes — han sörjer ännu den händelsen, och hvar gång vi
nämna farbror Thomas, drar vår goda far en suck. Det sticker i
hjertat på honom, men han säger ingenting, fastän han ännu lider.
Du må tro att din bortresa ej gjort pappa gladare — om du ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free