Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var, och blott ett hvimmel af tankar rörde sig i hans bjerna och
i hans hjerta.
Ynglingen hade redan länge setat på detta sätt försänkt i
tankar eller snarare sysselsatt med att ur ett kaotiskt hvimmel af
idéer utleta en enda klar och bestämd; men hastigt väcktes han
af en melodisk röst, som frågade: «du blef så tyst och sorgsen,
Berndt, var det något ledsamt i brefvet?»
Den tillfrågade såg upp, och då stod Betty framför honom
och betraktade honom med sina tankfulla, vänliga ögon.
«I brefvet», sade han förvirrad, «nej — nej, Betty, allt står
väl till der hemma.»
«Gud ske lof — då är ju allt bra igen», sade flickan och
smålog.
«Ja, Betty, allt är bra, Gudskelof», yttrade Berndt Willner
kort och steg upp. «Yet du», återtog han, «det börjar klarna för
mig — stackars du, Betty, och stackars jag — om det är så.»
«Huru?» frågade flickan med bekymrad uppsyn, «huru, Berndt?»
«Qör på, Betty», återtog han, «du är ju min syster? Du vill
ju vara min syster?»
«Ja — ja visst, hvad annat», sade flickan oskyldigt.
Denna fråga, «hvad annat?» var så rent af ett uttryck af den
sköna möns barnarena själ, att Berndt ovilkorligen fattade hennes
händer i sina och tryckte dem mot sitt bröst. «Du är min
älskade, min evigt älskade syster», sade han, «förlåt mig, Betty,
jag är underlig ibland, min själ var visst borta i Sverige och det
var blott kroppen, som gjorde en dum fråga.»
crEn rätt vacker förklaring», inföll Betty försonad och
skrattande, «när man sitter i ett tempel ihop med en flicka, så skickar
man själen bort ett par tusen mil och ursäktar sig med att
kroppen är ledsam och litet besynnerlig, när han skall försöka
konversera; kära Berndt», tilläde hon allvarsammare, «du får inte låta
själen göra många långresor, hon bör veta att hemma är bäst.»
«Tack, Betty, för moralen, jag skall låta min själ bli hemma
hos dig, min lilla syster — ack, Betty, huru gerna ville jag tala
vid någon som förstode mig.»
«Än jag då?» frågade flickan lika naivt som förut.
«Ja, du! ja, visst förstår du mig, goda syster, men, ser du,
det kan vara saker — som — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
