Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På detta sätt sökte Berndt att reda ut sina förvirrade idéer.
Då sjovinden länge blåst i en riktning, men plötsligt går
öfver till den alldeles motsatta, uppstår ett slags stil tie och blott
flägtar från alla kompassens strek gå genom luften; men detta
tillstånd utbytes snart mot en storm i motsatt riktning med den
forra, och denna blir lika långvarig och ofta häftigare.
Så är äfven händelsen med känslorna, de gå fridfulla och
med rask fart framåt; men om de måste vända sig åt motsatt
led, om något oöfverstigligt hinder bommar igen deras väg; då
stanna deras lätthäfda vågor, der uppstår en stillhet, ett slags
oredigt flägtande af motsatta idéer, till dess en tagit öfverhand
och far fram som en Typhon genom själen.
Berndt Willner var, som vi förut veta, en lika rask som varm
menniska; han var långt ifrån någon spenslig, inbillningssjuk och
trånande älskare, dertill var han både för ung och for god, och
hans kärlek till Anna Hult var ganska lik hvarje annan
ynglinga-karlek, en skön dröm, som dock ej innebar någon evighet. Om
han utan afbrott fått, bäst han ville, tänka på sin Anna, hade
kanske hela denna glödande känsla småningom svalnat, isynnerhet
om han bref efter bref hört att Anna varit lycklig och glad, ooh
således ingenting sagt honom att han var så saknad, som en
dylik ung älskare vanligen fordrar; han hade troligen lika småningom
bytt om ty oken och Bettys barnsligt oskuldsfulla gestalt skulle
ganska lätt kunnat komma att mot hans vilja ställa sig i Annas
plats på hans själs tafla; han hade kanske slutligen genom sin
syster fått veta att Anna tyckte om den eller den unga, hyggliga
karlen, — ingen kunde undra på det — och då hade Berndt
Willner blifvit liksom lätt om hjertat, blifvit riktigt glad då Anna
ändtligen förlofvat sig — och då hade han med godt samvete
gjort detsamma.
Allt detta låg, om man betraktar saken lugnt, inom
möjlighetens gräns; men nu bröts hela denna idé-association, hans
känslor fingo ej genomgå alla sina metamorfoser, strömmen blef
hämmad på en gång, och derföre störtade han tillbaka med våld, ooh
bröt sönder allt det som redan var uppbygdt.
Det var honom likväl omöjligt att riktigt utreda sina känslor;
man vet ej, då åskan samlar sig, huru det går till, att ämnen,
som förut funnits spridda på hundradetals kubikmil, på en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
