- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
101

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tresserad, fastan det var naturligt att hon m&ste föredraga
löjtnanten framfor sin gamle konstige herr Trygg — honom
oförtalad likväl, ty Fänger har sin goda nytta ntaf honom.»

«Ja, hon ser rätt hygglig ut, det lilla kräket», sade mamsellen,
«rmen jag har funnit sakens sammanhang. Saken var den, att
hennes föräldrar, rektor Hults, ville koppla ihop henne med unge
Willner, som skall bli den förrymde herr Willners universal-arfvinge

— nå, det var en god uträkning; men den slog fel t, ty unge
herrn reste helt hastigt till Amerika eller dit ut till Ostindien —
och så satt lilla mamsell ensam. Hults är fattigt folk, som man
vet, gubben har aldrig kunnat något annat än att grubbla med
sina böcker — och någon råd skulle man ha med flickan — som
dessutom är romantisk af sig; — apropos, vet patronessan, hon
håller alldeles förskräckligt af alla små barnungar och kan ta en
sådan der liten tiggarunge in till sig och ge honom mat och sitta
och se på huru han äter; då är hon så glad — alldeles som det
vore vår lilla söta apa hon hade att leka med.»

«Det var väl Skarpmesser påminde mig om lilla Bibi — har

hon fått kaffe och sockerkringlor i dag?»

«Nej, patronessa, sockerkringlor kunde hon ej få, ty de äro
så slut, att der ej var flere än till herrskapets eget kaffebord; hon
fick således blott vanliga skorpor.»

«Stackars unge», sade patronessan; »emellertid vet
Skarpmesser, att hon hädanefter skall ha sockerkringlor, det söta kräket*

om också jag sjelf skall bli utan — man skall vara mensklig mot

de oskyldiga djuren. Nå, hur var det med fru Tryggs ömhet för
barnungar?»

«Jo, som sagdt är, när någon sådan der tiggarqvinna
kommer med sitt barn, så hittar hon alltid till herr Tryggs — ja,
hon har sjelf vänjt dem på sig; och så ger frun dem mat och
sätter’ sig ofta sjelf och pysslar om barnungen, särdeles om det
är om vintren; då söker hon ihop klädespersedlar, fastän det inte

kan vara mycket. Och för allt det der får hon en kyss af
gubben Trygg — det måtte smaka förträffligt, ha ha ha!»

«Det är ändå rätt vackert af henne», sade patronessan, «att

dra forsorg om de fattiga — och Skarpmesser ser väl till att de
fattige få sig en fjerdedels kaka hvar Lördag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free