Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, bevars, precist en fjerdedels kaka, hvarenda en; — men
det är visst inte bärmhertigheten jag klandrar — af det slaget
ser jag så mycket här i huset, att jag nog finner dess värde»,
sade mamsell Skarpmesser, «men att hon sjelf sysselsätter sig med
sådant och kan finna nöje uti att inlåta sig i samtal med de
fattiga uslingarne — hon är ändå af bättre folk, fastän fattigt.»
«Åh jo, hon känner bäst hvar skon klämmer», anmärkte
patronessan; ffdet är eljest ganska vackeii att vårda sig om den
fattige, oaktadt han vanligen är oförskämd.»
«Ja, visst måste man vara något, och ej så litet, romantisk
af sig för att finna nöje i deras jämmer. Emellertid är det synd
om menniskan, så mycket är säkert — oeh det är en Guds sär*
skilda nåd, att hon bär sitt öde med tålamod och ej djupare
ångrar sin galenskap.» ’
Så dömdf Tängerska huset, och så dömde hela verlden, utom
rektor Hults, som kände igen sig sjelfva i sin flieka och mycket
väl begrepo huru hon bar sig åt att vara lyeklig.
Anna tänkte långt ifrån ej på någon olycka; hon hade varit
olycklig en gång, och det var när hon fann sig ensam efter Berndts
bortresa; de voro uppfostrade tillsammans, de älskade hvarandra
som två barn göra det, de byggde en herrlig framtid för sig; men
Berndts resa förstörde allt.
Han, å sin sida, var ännu förhoppningsfull, han skulle ut till
Indien for att bli en behållen man, han skulle komma hem igen
oeh gifta sig med sin Anna; allt det der var en ynglingadröm,
klar, som om han varit vaken. Men Anna såg saken från en
annan sida: de voro jemnåriga, och då Berndt blef en ung kraftfull
man, blef trettio år, skulle hon också vara trettio år gammal.
Det finnes väl intet som en ung flicka tycker vara så aflägset som
dessa trettio år; hon kan ej tänka sig då annorlunda än som en
gammal gumma — och att gifta sig då med en ung man, faller
sig vid aderton års ålder som en orimlighet, fastän det sedan blir
allt mera naturligt och slutligen alldeles i sin ordning.
De särskilda decennierna för en flicka utgöra lika m&nga olika
zoner: tjugutalet låter redan kallt, liksom namnet norra Tyskland
för en fransman; trettiotalet börjar en polarvinter, det motsvarar
norra Sverige i en sydländnings ögou — oeb hvarje år derefter
flyttar man upp mot polen, till dess vid fyratio man tänker sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
