Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tJo, herr patron.»
»Hör på, herr Trygg; ni har också en fordran hot mig —
ni har enskilda .förbindelser af mig for medel, »om ni stuckit in
i min rörelse — på detta sätt är ni jäfvig i anseende till
bokföringen.»
^Hvarföre skulle jag våra jäfvig?» frågade herr Trygg.
«Åh, ser ni, hela konkursen stadnar vid aokord, jag har minn
vänner bakom», sade patron och smålog. «Skeppet Amelie, var en
gammal upprutten skuta — det är ej så farligt — ni kan tryggt
tjena ’mig, ni skall ej göra det för intet; jag vet att ni behöfver
det, ni är en fattig man, ni får en madras schal åt er fru och två~
tosende riksdaler banko till en böljan, om ni vill göra mig några
små tjenster, som jag behöfver; nå, blif inte öfverraskad, min
bäste tro mig, ni skall inte förlora på saken.»
Under detta vackra tal, som patronen framförde med den
mest sookersöta ton och med ett behagligt smil, så att de sneda
tänderna stucko* fram, bade herr Trygg småningom, likaom Iyftad
af en osynlig kraft, rest sig opp och stod der i hela sin längd.
De goda, dystra dragen i hans ansigte hade förändrat sig,
kinderna voro purpurröda, de buskiga ögonbrynen dragna tillsammans
och nr de eljest så goda ögonen sköto blixtar, som förtärande
trängde sig på patron.
«Hvad i Guds namn går åt er», sade patron, «ni är er ej lik.»
<*Nej, patron», säde bokhållaren, «i många år, ja alltför länge
har jag tjenat er — jag har tröstat mig med att ni var en heder?
lig man, att de summor jag tecknat voro ärliga — men ni är en
dålig karl — en nedrig menniska, och jag föraktar er — farväl.»
Herr Trygg tog sin hatt och sprang på dörren som en
för-tviflad.
Patron bleknade något, men sansade sig snart och sade: »jag
har ingenting sagt — han är oskadlig — den gamle narren; nå
nå, lycka till att svälta ihjäl, ty utan mig lär det väl bli händelsen.»
Herr Trygg kom ändtligen hem. — »Välkommen, pappa», sade
Anna och klappade honom på den skrynkliga kinden, «du har dröjt
länge, min gubbe.»
En solglimt af en hjertlig fröjd flög öfver mannens ansigte»
men den försvann ögonblickligt — och med ett: «tack, Anna,
tala ej vid mig», satte han sig utmattad på en stol. Der satt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
