Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hushåll och anse ej en matbit af ett så ouppvägligt värde, som vi
karlar, som anse köksaffarema med en slags helig bäfvan.
Men skola vi tala rent ut sanningen, s& kommer denna
uppriktighet ofta (kanske naturligtvis) af en slags afund till én
lyckligare rival, som pä sitt bord kan ha rarare saker än man sjelf
kan ha. Det der ämnet är en mycket kinkig sak, och sällan
vinner en middag sä allmänt de bjudna damernas loford, som de
bjudne herrarnes, ty hvarje ny och dyrbar rätt är ett memento
mori for deras egen kokkonst.
Herrarne göra ocks& anspråk p& en hel hop inre värde, som
ingen ser, men som hvar och en pä god tro m&ste respektera,
liksom den dolda skatten i bankens hvalf, dä den yttre härligheten
ej vill räcka till.
D& man finner att den eller den verkligen ger dyrbarare
middagar än man sjelf förm&r, s& tröstar man sig med att dra en
veiel på den der stora skatten af kunskaper, verldserfarenhet och
kraft, som man ponerar liggande under det kära jaget och tänker:
«jag är dock borgmästare i staden, eller inspector scholse, eller
bataljonschef vid N. N. regemente, med ett ord jag är den jag är.»
Men de arma fruarne, de må veta aldrig sä väl att de ega
ett högre värde, att qvinnan eger en skönare bestämmelse än att
vispa blanc mangé; de m& huru klart som helst inse att kalasen
äro en bisak och deras qvinlighet, deras värma för det ädla och
sanna och deras ljusa blick öfver lifvet är hufvudsak — de veta
dock, att deras ära beror på en lagom stekt kalfstek, på ett väl
arrangeradt bord och till en del på deras drägt. Verlden vill så
ha det.
Och derföre äro dessa eviga kalaser lika många strider för
den enda ära vi bestå qvinnan, lika många frö till tvedrägt och
afund, ty få äro de som helt och hållet förmå slita sig från
folkets pladder.
«Fru Fängers stolthet lär ha tagit en betydlig knäck», yttrade
en fru till en annan; «hon har också varit alltför dryg; det kan
minsann ej skada.»
«Och den rara Skarpmesser», sade den andra, «perlan bland
alla kalastillställerskor, lär väl få så lagom att slafva med; det
är minsann ej svårt att ha allt på kungligt manér, då man har råd
att koka fisken i smör, nu när smöret kostar 10 riksdaler pundet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
