Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ji, mamsell», sade pastorskan, «ni vet ej hvad det vitt säga,
ni har aldrig mistat något barn.»
«Nej, det fcr väl iate gerna taiöjligt, då jag aldrig varit gift»,
inföll mamsellen förargad, «men derföre kan jag väl ändå säga
min tanka om huru en kristen menniska, som är nöjd med Guds
n&diga vilja, tar en sådan sorg.»
Samtalet ville ej vidare komma i gång och slutligen, sedan
hon gjort allt hVad hon kunnat för att qvarlemna ett obehagligt
intryck, afreste mamsellen och nickade «mång’ ideliga» gånger åt
fonsterna uWer sin fard nedför allén.
«tSansa dig, barn», sade pastorskan vänligt till sin flicka,
som på sin lilla kammare satt stilla och blek, med blicken häftad
på ett ställe; «sansa dig, barn, sansa dig, kanske han lefver.»
Augusta kastade sig i sin mors famn. «Det plågar mig så
grufligt, ack, om jag finge gråta», hviskade hon; men inga tårar
kommo.
«Du höll således af honom, barn», sade modren, «du höll så*
ledes af honom, lilla Augusta?»
«Ja, mamma, mer än jag trodde, nu känner jag det.»
«Lugna dig, flicka», återtog modren. »Herre Gud, hvad
sknlle han här att göra och den gamla Baraklander också, den
olycksfogeln. Lägg dig litet», bad hon och nästan bar sin dotter
till den lilla soffan, »jag skall gå ned och skaffa dig litet vatten.»
Detta var dock blott ett omsvep, ty hon skickade ett
ögonblickligt bud till Thorstensholm för att hemta Stefanie; hon var
sjelf alldeles rådlös. Sedan detta var uträttadt, kom hon åter
upp och satte sig vid sin dotters hvilobädd.
Pastorn hade hört bullret och steg in i sin dotters
kammare. «Hvad står på?» frågade gubben förundrad, «är Augusta
sjuk ?»
o Ja, min gubbe, unga Hellmer har drunknat på sin resa»,
sade pastorskan, »och det grep Augusta så djupt.»
»Han är således död?» frågade pastorn, «han är ej räddad?»
«Nej, nej, han är död.»
«Min flicka», började gubben, som fattade sin dotters hand,
»trösta dig, hos Gud träffa vi honom, blott vi lefva och dö
rättskaffens, såsom han. Ja, barn, Gud* välsigne dig! Inte såg jag
gerna, att du fästade dig vid honom, men jag undrar ej derpå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
