Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, Stefanie, ingen skulle förstå din klagan; men jag
forstår den väl. Vi skola hjelpas åt att bära våra smärtor. Tack
emedlertid for att du är min egen Stefanie. Tack for att du
håller af Gustaf. — Jag har då dig att tala vid om honom. Ack
vi skola sitta på lilla systers graf derute och tala om honom. Två
år endast sedan Berndt reste — och allt så förändradt.»
«Flickorl» hördes pastorskans röst i dörren, «det är ju
alldeles nedmörkt och ännu sitta ni i mörkret; hur är det med dig,
lilla Augusta ?»
«Jo, bra nog, mamma, bra nog. Stefanie och jag hafva
blifvit systrar igen.»
«Bevara mig, barn, ni ha väl alltid varit systrar, vet jag. Det
var sannt, Stefanie, Thorsten är här med landåletten för att hemta
dig; han fruktade att du ej skulle hitta genvägen i mörkret.
Kommer ni ner, flickor?»
«Strax, mamma lilla», sade Stefanie; och då modren gått, slöt
hon åter sin Augusta intill sitt bröst och sade: «stackar$ vi
systrar — våra ungdomsdrömmar uppfyllas icke. Kom nu med och
håll god mine.»
Systrame inträdde i det lilla förmaket, der två klara ljus
glimmade mot dem; ty det var väl ännu sommar, men så långt ute
på hösten, att mörkret ej var att förakta.
«God afton, lilla Augusta», sade löjtnant Thorsten och
klappade sin svägerska, «det var en obehaglig nyhet jag hörde
mamsell Baraklander framfört. Den gumman är då alltid ute i ogjordt
väder, och är lik en nattuggla, som blott spår död och förderf.
«Och du, Stefanie, du gick utan att säga ett ord, och gick
öfver skogen; du blef val inte våt om fotterna? Mamma skall
moralisera Stefanie, ty hon är alldeles fasligt oförsigtig; som hon
går och står i rummen springer hon ut och gtnoin skogen hit,
der är vått på många ställen.»
«Ja, du skall ej slarfva med helsan», sade modren, «du hade
alltid hosta vid det allraminsta, då du var liten, > och höll på att
dö i stryp sjuka.»
«Ah, bästa mamma, Thorsten är alltför mycket rädd om mig»,
svarade Stefanie. «Om han finge råda, skulle jag gå med lappskor
midt om sommaren och kanske till och med muff.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
