- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
140

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Familjefesterna*

Några månader derefter voro, som Fänger förutsagt, affärerna
utredda på det sätt, att utländningarne fingo tjugofem procent,
ooh de, som insatt sina små kapitaler på Fängerska kontoret, mest
fattigt folk, fingo tolf — och patron Fänger öppnade åter sitt
hus för sina talrika vänner, som länge nog fått gå och vänta.
Det var om julen. Gatorna i den lilla staden voro öfvertäckta med
en tunn snöhinna; men, det oaktadt, kommo alla långväga gäster
till Fängerska bjudningen åkande på släddon. Hela fönsterraden
glimmade af ljus, som svagt belyste en massa folk, som rörde sig
utanför och blåste i fingrarna och stampade fotterna, under det
att man betraktade den praktfulla tillställningen.

«Undan der!» ljöd en karlröst och några pisksmällar, som
kommo från höjden, och ett par ystra hästar, som dragande en
stor rack körde undan folkmassan, gjorde begripligt att det var
bäst att maka åt sig. Det var landshöfdingen som kom och
stannade vid herr Fängers trappa. Patron hade aldraödmjukast bjudit
landets fader, men knappt hoppats att få se honom, ty det var
alldeles för nära inpå den stora transaktionen; men icke desto
mindre kom länets höfding till kalaset; ty herr Fänger var en svåra
rik man, och man berodde till och med af honom i sjelfva
residensstaden, som i anseende till sin handel låg under den, der
Fänger residerade.

En karl bland folket, som ej tyckte om att han fått en
pisk-smäll tvärt öfver ansigtet, lät höra först ett skri och derefter en
väldig mängd svordomar. Ändtligen kom han till sjelfva saken:
«tror du inte jag känner dig», skrek han till landshöfdingens kusk,
«dig din tjufstryker, som nu sitter der så 9tyf i björnskinnsmössa!
Jo, jag känner både dig och mor din, tjuf-Malena, och far din,
timmermans-Pelle, jo, gör jag så! och sjelfva landshöfdingen —
ha ha ha! — och Fänger, den tjufven, som tog ifrån mitt barn
allt hvad hon egde.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free