Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropade: «det är Gustafs stil — det år min egen gosses) Tack,
mina vänner, evigt tack! Läs brefvet, rektor Hult, l|s fort.»
«Är ni lugn nog att höra detP» frågade herr Trygg och
stoppade en stor hufvudkudde bakom gumman.
«Ja, ja, jag är stark som i min ungdom, läs, läs blott fort.»
Och rektorn läste:
«Min älskade mamma!
ffJag har bedt rektor Hult att på passande vis framlemna
detta bref; ty mamma har troligen fått underrättelse om skeppet
Amelies skeppsbrott, innan det hinner fram.> Jag var der i stor
lifsfara, hvilket dock var min egen skuld, ty jag dröjde 1 skeppet
för länge och åtlydde ej kaptenens och matrosernas råd; de rodde
utåt sjön, emedan de ej vågade vara nära vid fartyget, när det
skulle sjunka, men jag sysselsatte mig med att samla mina små
effekter, emedan jag alltid i nödfall litade på min förmåga att
simma.
«Skeppet gick dock fortare på djupet än jag förutsett, och då
jag, gungande på en planka, kommit ur det häftiga svallet, såg jag
båten på så långt afstånd, att jag ej simmande kunde hinna den.
Några skär lågo dock inom synhåll, och jag simmade ditåt; många
gånger höll jag på att slappa plankan, och jag var också till slut
nästan liknöjd om mitt lif, så uttröttad var jag, då jag kom att
tänka på min gamla mor, som i mig förlorade allt.
«Ja, mamma, jag vet att mamma håller mera af mig än
mamma just vill säga. Jag ansträngde derföre mina sista krafter och
nådde klippan, men vräktes många gånger tillbaka af den
återkastade svallvågen. Ändtligen kände jag fotfäste, lät plankan fara
och kröp i land, på den klippan, som jag på min karta utprickat
och kallat Hellmers klippa, fastän den nog heter något annat förut
— men det skadar icke, jag tog den i besittning. Till all lyeka
utgjorde detta ställe just passagnen för engelska paketbåtarna, och
knappt tolf timmar efter min olycka kom ett sådant fartyg med
förlig vind som en fiskmåse hoppande på vågorna. Jag hängde
upp mitt linne som signal; mamma kan ej föreställa sig huru mitt
hjérta klappade, när fartyget länsade undan, men slutligen
bemärkte man mig, en båt sattes ut, och snart befann jag mig inom
den sköna kutterns relingar. Den var på väg till Gibraltar, ooh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
