- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
154

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gudi lof! yårt barn behöfver det inte for nödena akull, och hvad
nöjet angår, aå finnes det ädlare an att meta fisk.»

«Men ser mamma», sade gosaén, och hans eljest så trumpna
ansigte arnålog, <rjag behåller inte fisken sjelf, utan när jag fått
en fisk, så ger jag den åt en stackars trasig unge, som fått in*
gen — och då blir han så glad.»

«H vilket bjerta, Skarpmesser!» sade patronessan. «Men»,
fortsatte hon, vändande sig till gossen, «det passar sig dock inte; du
kan taga några slantar med dig och skänka dem.»

«Åh ja, jag vet, vi ha råd vi, heter det», sade gossen och
mulnade, «men ser mamma, då jag sjelf gjort något, så är det
alltid bättre, än då jag fått det till skänka; vet mamma, att
beständigt lita på andra, är ej roligt, tacka vill jag att lita på sig
sjelf.»

«Tacka vill jag», upprepade modren, «hvem säger så?»

«Jo, det säga alla menniskor, alla pojkar jag* känner.»

«Men, Adolf, du får inte gå der nere ihop med packet, du
lär dig så mycket dåligt af dem.»

»Dåligt, mamma? Inte äro de dåligare än en arinan, fastän
de äro fattiga, det är raska och muntra pojkar och starka se’n,
aå att det förslår. Vet mamma, jag tog kragtag med Anders, han,
fiskar-Olles son; men så stark han var, så slog jag honom i
marken, så att han vände skacklorna i vädret.»

«Rätt vackert, jag må säga, det der är en skön skola», sade
patronessan; »käre Adolf, gå inte dit ner, ty då blir mammd
ledsen.»

«Och», infoll mamsell Skarpmesser i ain vanliga, skärande
ton, «lilla Adolf har visst lärt sig det der: »vände skacklorna i
vädret», ett rätt vackert uttryck i en bildad societet; det liar han
▼äl också lärt af lekkamraterna.»

«Åh, Skarpmesser skall tiga, hon», yttrade Adolf retad;
«al-drig får jag höra annat än mammas och Skarpmessers kalt och
kex; jag blir så trött till slut, att jag går min väg från alltihop.»

»Kära Adolf! mamma och jag mena väl med Adolf, ooh veta
hvad som passar sig i verlden», anmärkte mamsellen.

((Skarpmesser skall inte lägga näsan i blöti), for Adolf ut,
«mig har hon intet kommando öfver.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free