Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jonsson, hans pojkar kunna något, de; och fastän han var sträng
och allvarsam, så höll jag tusen gånger mer af honom än af denne
krypmasken.»
»Jonsson? Nej, aldrig, Adolf; det der förstå pappa och
mamma bättre än du, som ej förStår ditt eget bästa.»
Gossen skakade på hufvudet. »Nej, mamma, det är ej rätt,
det borde vara på annat sätt; vet mamma, jag riktjgt skäms för
Jonssons gossar, de kunna dubbelt mera än jag.»
»Nå väl, Adolf, de skola kanske bli studiekarlar; men da
skall, så snart du blir litet äldre, in på din fars kontor ooh
behöfver inte deras utanlexor.»
»Men», afbröt gossen, »här är ej fråga om hvad jag skäll bli,
utan om hvad jag är; hvar ålder, mamma, har sin heder och sin
skam, och jag skäms, då jag hör att alla Jonssons gossar kunna
sin katekes och sin svenska historia och geografi bättre än jag;
vet mamma, när jag märker detta, så blir jag arg på min magi-
ster, som, bara för att ställa sig in hos mamma, inte lär mig
nålgot; och så får jag heta »sidensvansen» af de andra pojkarne, då
de råka mig; ty jag är så fin och uppskrufvad efter mammas
smak.»
»»Sidensvansen 1» jag må säga; Jonsson lär sina gossar gifva
hederlig mans barn vedernamn.»
»Det är ändå godt, mamma, att ha kamrater», fortfor Adolf,
hvars vackra ögon glänste af smärta och ungdomseld; »det är ändå
godt att ha kamrater, ty eljest går man der som en enstöring
och blir ett spektakel för alla ooh passar ingenstädes.»
»Kamrater? Adolf! Gud bevare dig för dylika kamrater! Mera
vård har jag om den moraliska ooh religiösa renheten i din själ,
än att jag skulle tillåta dig besmittas af dylika kamrater, som med
ett vedernamn tro sig kunna vanhedra dig och oss», yttrade
modren, hvars fåfänga blifvit sårad af gossarnes infall öfoer
hennes son.
«Tror mamma», frågade Adolf, »att jag blir b&ttre derföre,
att jag hvar söndag får sitta och höra på, hur Skarpmesser bräker
en predikan ur Lehnbergs postilla? Tror mamma, ätt jag på det
sättet blir religiös? Det är som om mamma ville lägga en
dunkudde på munnen på mig, för att lära mig andas frisk luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
