Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sällskapet satt i tyst Pantan, men BettyB öga uttryokte ej
annat än barnslig nygirighet oeh spänd, glad väntan på det för
henne så nya skådespelet.
Det dröjde länge, ingen af hundarne hördes skälla, allt var
tyst i den mörka skogen, der de jagande, omgifhe af sin
spjutborg, höllo på en öppen plats mellan traden. Den trogne Sultan
låg lugn och stilla bredvid sin herres häst och väntade p& hans
befallning att söka; men Sultan var ej ämnad att uppspåra utan
blott att jaga det vilda djuret.
Ändtligen hördes på afstånd det skallande ljudet af en hund,
oeh snart besvarades detta ljud af dem alla. Snltan reste sig upp
och blef orolig; han betraktade sin herre, liksom frågande.
«Vi tåga dit», yttrade Berndt, — «jag hör på skallet att
djuret gått opp i ett träd och att det är omringadt af hundarne.»
Sällskapet red nu försigtigt öfver kullfallna trän oeh stora
stenar mot stället, hvarifrån hundskallet hördes.
Det var en besvärlig väg, ooh Betty anmärkte småleende:
«hade jag vetat att det var så allvarsamt, hade jag sutit hemma;
men får gå! nu skall man vara hjeltinna.»
»Jag sade dig dock», anmärkte Berndt.
«Åh ja, deri har du rätt, men jag trodde dig ej fullt ut, ty
du vill alltid vara ensam på jagt, det vet jag; ooh derföre trodde
jag, att litet egoism giok in i det goda rådet; förlåt mig det,
käre Berndt.»
«Jag rider något förut för att rekognosera», yttrade löjtnanten
ooh lät sin häst med några djerfva satser springa öfver de
kullfallna traden, som lågo i hans väg.
•En djerf ryttare», sade Betty till sin tystlåtne kusin. —
•Wiliam Wood är en hygglig karl, eller hvad säger duP»
«Jo, en ganska hygglig karl», svarade Berndt enstafvigt.
«Nå väl, Berndt, din fruktan kan snarare än du tror bli
ogrundad», tilläde hon och log skalkaktigt. «Vi skola hålla vårt
löfte; ingen egoism skall förena oss — det var ju så vi kommo
öfverens för en månad sedan på min födelsedag P»
Berndt teg och såg bort.
«Du må tro, käre Berndt»i böljade flickan jollrande, «du må tro
att ungherrame både i Madras och Bangalore ha reda på sin
alma-nach, och nu skola de komma som myggsvärmar för att fria till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
