Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eme, alafvar af naturen, vågade ej ändra sin ställning, utan stodo
omkring sin herrskarinnas hvita gångare. Snart föll tigerkatten
tillbaka; hans skarpa klor drogo sig långsamt in i de lndna
fotterna, han var död, och Berndt tog honom i nackskinnet och
upplyfte honom.
»Se så, Betty, faran är förbi, segren är vår», sade han lugpt
och torkade blodet af sin jagtknif på det döda djurets fläckiga hud.
Sultan lefde ännu, han kröp några steg framåt, men stadnade,
qvidande; blodet qvällde ur ett djupt sår i halsen, lifvets källa
höll på att tömma sig.
Sultan såg efter sin herre, som nu skyndade fram.
»Tack, herr Willner», sade löjtnanten vårdslöst, «min Sultan
fick sitt banesår af det gemena djuret. Sultan höjde sig på
fram-benen för att nå sin herres hand, blodet sprutade på hans
blank-lädersstöflar.
Löjtnant Wood lutade sig ner och betraktade såret med
kännaremin. «Hal8-pulsådem är skadad», sade han lika lugnt, som
om hans vagn gått sönder och han sagt: fjedren är brusten.
Sultan slickade hans hand och sjönk qvidande ner; några ryckningar
— det var slut.
Betty hade, sedan vilddjuret var dödadt, vändt sin blick från
den fasliga scenen; hon skakades af en frossa, som genomflög
hennes sköna lemmar. «Gud, Gud! hvarföre skulle jag se detta, jag
glömmer det aldrig.»
»Låtom oss rida», sade löjtnanten och satte sig på sin häst.
»Hör hit, tag hit några blad och torka bort blodet på stöfveln,
kasta djuret öfver en stång och låt hunden ligga. Ni har blifvit
förskräckt, sköna miss», sade löjtnanten; »ni är så blek; kom, vi
9kola rida hem igen. Jag väntade verkligen ej så mycken fara på
en dylik jagt.»
Berndt satte sig upp på sin häst, red fram och fattade
tyglame till Bettys.
»Stackars Sultan», sade Betty, »ert lifs räddare, herr löjtnant,
ligger nu qvar i den olyckliga skogen.»
»Ja, det var skada på hund», sade löjtnanten och höjde på
axlame, »det var en förlust på tolf pund sterling; men man får
trösta sig; det ledsammaste var att ni fann er så illa, ni kan bli
sjuk efteråt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
