- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
182

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vHvad, Betty? hvftd då? Eöriåt mig, evigt älskade flicka 1
lag bar varit misslynt; oob man är orättvis, då man är olycklig.»

<rN&, är da olycklig nu?» frågade Betty och löste sig
småningom ifrån honom, betraktande honom småleende oeh åter
rodnande.

»Bettyl Bettyl» sade Berndt, «nu kan jag ej säga hvad jag
bort förut hafva sagt, om ej en barnslig fåfänga att vara fri
förvillat mig.»

((Du kan ej säga», inföll Betty, «att do håller af mig, Berndt,
ty jag är förlofvad med en annan, är det ej så?»

«Tala ej om detta ämne, Betty!» bad Berndt; «tack imedler*
tid, ädla, älskade flicka.»

Betty hade återvunnit hela sitt mod och sin sinnesspänstig*
het; förskräckelsen var öfver, och man har aldrig lätiaro att falla
i löje, än straxt efter en väl öfverstånden fara. Hon småskrattade
åt Berndts mörka tankar.

»Men, Berndt 1 om jag nu icke vore förlofvad, om jag ej ville
ega en man, som värderar ett djurs trohet i pund sterling och
således sin hustrus kärlek i guineer, — hvad skulle du då sfcg&?o

«Ack, Betty! allt, allt; jag skulle fråga dig —»

«Och jag skulle svara ja», inföll flickan.

oBettyl Bettyl gäckas inte; är du fri?»

«Åh ja, si så der temligen», smålog flickan; — »men jag
tycker ej om friheten, utan vill blifva en mans tjenarinna, éom det
heter i bibeln.»

Berndts lynne bytte genast om farg, och på hemvägen
öf?er-lade de unga redan huru de skulle inrätta sitt hushåll; ty att
Thomas Willner skulle bifalla, var så gifvet, att de ej ett
ögon-blick tviflade derpå.

«Yi låta i Madras göra oss förlofningsringen i form af en
orm, det är evighetens symbol och ett minne af denna stund.»

«Ja, och så taga vi Thom till oss, ty han var ändå den
oskyldiga orsaken i att våra ögon öppnades», inföll Betty. «Han skall
bli min lilla jokej, han skall följa oss Öfverallt.»

«Ja, Betty; vi skola försona honom med menniskorna, den
förskjutne, hvars kast, som slafvar göra, hatar hvarandra inbördes;
han skall följa oss.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free