Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som är godt eller ondt, stort eller lågt, kärleksfullt
eller fullt af hat, strömmar ur samhällets midt ut åt dessa begge
ändpunkter, der allt godt och allt ondt visar sig och forst blir
förnimbart for forskningen.
Och om de begge polerna närma sig till hvarandra, sker det
med ett slag, som forstör den, som i egenskap af ledare kastar
sig emellan. Det är denna gnista, som dödat och förlamat så
mänga menniskovänner, hvilka ej förmått att förena polerna, utan
endast satt sig sjelfve som ledare mellan dem begge.
Det fattigare borgerskapet var således alldeles frånskiljdt det
rikare, och samlade sig hos herr Törstén, som, sedan gammalt,
varit värd p& borgarklubben och som, oaktadt en envis hosta ooh
en härlig aftonrodnad i sitt anlete,, kunde dricka sina gäster till
och hade en oöfverträfflig förmåga att hålla med alla och tänka
lika med alla, utan att i sjelfva verket bry sig om hvarken det
ena eller det andra, utom att hans gäster togo mycket «extra».
Det var en lördagsafton på hösten, då efter vanligheten
borgerskapet var församladt på klubben; täta tobaksmoln hvirflade
i rummet; kyparen sprang oförtrnten fram och åter med toddyar,
topaser, bränvinsglas och gaffelbitar, och från alla småbord hörde
man ett oredigt sorl af samtal i politik, ekonomi, roliga historier,
som belönades med skallande skratt, smågnabb och sång.
Vid ett bord i innersta rummet sntto två äldre borgare,
inbegripna i ett, som det tycktes, djupsinnigt samtal.
Den ene var en medelålders man, med skarpa drag, trubbig,
röd näsa och en lindrigare rodnad öfver pannan; hans tofviga,
svarta hår stack upp som borst kring hufvudet, som liksom satt
nedstucket i en slarfvigt bunden, något gulgrå hvit halsduk,
hvilken stack af mot den urväxta svarta fracken och en buteljgrön
klädesväst med dubbla slag. Det var gördelmakaremästaren
konst-erfarne Jeremias Knorr.
Den andre syntes vara äldre; hans hår skulle vara hvitt, men
stötte något i gräsgrönt och hängde, som en yfvig grästorfva i
en gammal takränna, ned öfver mannens öron; han såg för öfrigt
mycket vis och förnumstig ut och saknade den friska färg, som
karakteriserade hans vän, den konsterfarne gördelmakaren. Den
gamle mannen satt uppmärksamt afhörande den andre, som med
häftiga gester beledsagade sitt tal, och tycktes blott då och då,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
