Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stakar och seldonsprydnader, mera på en dag, an jag och pojken
hinna med på en vecka — och for farbror har han rofvat bort
kakelugnsdörrar ooh seUonsplåtar och flata ljusstakar: ingenting
blir öfrigt for borgaren, så att den, som betalar «kontrabition»
och gör rätt fär sin borgerliga näring till kronan oeh staden, och
hiller gata och prest och klockare, skall gå och tigga, och en
sådan en verkmästare, som den der Hellmer, skall sluka allt.»
«Verkmästarel Hvad menar Knorr med det?» frågade gubben.
oJo, ser farbror, han har aldrig lärt ordentligt, har aldrig
varit gesäll, utan har lärt sin konst i England och Frankrike, lik*
som vi inte kunde göra knappar innan fransosar och engelsmän
funnos till; det är inte nog af att judar och andra dra in i riket
allt möjligt skräp, för hvilket svensken får sälja sitt jern ooh sina
bräder for en hnndatyfver, och landets barn, som betala kontrabi*
tionema, svälta ihjäl, medan englandaren blir stinn, som en oprickad
grynkorf, utan nu skall en sådan landldpare som Hellmer komma
och anlägga fabriker, som göra sakerna för bättre pris än en
arlig handtverkare.
«8er, farbror, hvar jag ser9 får jag skåda af Hellmers messings”
arbeten, och förut så ville ingen menniska ha hvarken det ena
dier andra; nu kan tänka ska’ alla ha mesaing.»
•De arbeta nätt, det kan dock ej nekas», yttrade farbror
Tröggren; «man kan knappt se lödningarne på deras arbeten.»
«Ja, det tror jag nog, att de spara på slaglod», inföll herr
Knorr, amen så blir det heller aldrig «biståndigt», for se, det är
rasande skillnad om der ligger en valk af slaglod öfver sömmen
eller om han är slat — och deras mekaniska tunntappar, så fint
och smergladt och tätt, det tar gudbevars; men, skrattar bäst den,
som skrattar sist.»
Den gode mannen hade förifrat sig; ty han var den ende af
de begge talande, som egentligen dref sin rörelse. Farbror Trög*
gren hade nästan alldeles lagt ner messingsslageriet och handlade
i stället med bräder, så att han for sin del, fastän han
visserligen klarligen insåg det riksförderfliga i att en hel hop varor nu
knnde ffts bättre gjorda och for bättrfe pris än forut, dock utan
all hetta behandlade ämnet, mera som en kammarfilosof än som
en folktalare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
