Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällan i stadens publika nöjen; tvärtom, han bodde hos sin gamla
mor, ät vid hennes tarfliga bord, som han underhöll; och då han
hade en fristund, uttänkte han förbättringar i arbetsmetoderna eller
läste och utvidgade sina kunskaper.
Få detta sätt väckte han förtroende hos sina medintressenter,
som sade: ^misslyckas företaget, så är det åtminstone icke
Hellmers skull.» Men det misslyckades icke, och det kom sig deraf,
att han arbetade för att ntvidga arbetet och ej för att lefva upp
det öfverskott som uppstod.
«Vet mamma», sade Hellmer, en afton, då han hade inflyttat
sitt ritbord i sin mors rum, för att kunna få tala vid den gamla
och ändock fortfara med sin teckning, «vet mamma, detta är en
inaschin för att slå knappskal med fals öfver ett annat, hvarpå
märlan sitter; se här är nu formen, figuren k k, ser mamma.»
«Ja, Gustaf, jag ser, ib k, jaså det är formen.»
«Ja, ser mamma, i genomskärning, och se här är den öfre
stampen med fördjupningen, ser mamma P»
Ja, den der l — ja, jag ser; men hur kommer nu kanten
inåtP»
«Jo, ser mamma, det sker genom skifvan här m m; nu sättes
märlan i den nedra och öfver skalet ofvanpå, och så* låter man
skrufven slå — och knappan är färdig i ett slag; förut skalle
man särskildt vika kanten; men, ser mamma, det är inrättadt
alldeles som då man gör snörhål till vanliga snörlif.»
«Men, min Gud, man kan ju få fingrarne emellan», yttrade
gumman; «de der maschinerna, käre Gustaf, äro visst bra, men
du förderfvar dig på dem slutligen; det är ju inte rimligt att
komma väl ifrån sådant, som din svarf, ditt slipverk och dylikt.»
Hellmer smålog, ty han fann att han inlåtit sig i ett för den
gamla alltför ovanligt ämne.
«Åh, mamma lilla, det har ingen fara; det är ju farligt att
hugga med en yxa, att åka, att ro i en båt, allt kan gå illa;
men derföre får man väl inte låta bli allt det der. Men», afbröt
han, «vet mamma något nyttP»
«Nej, Gustaf, hvad kan det varaP»
«Jo, ser mamma, man vill gifta bort mig.»
«Med hvem dåP» frågade den gamla nyfiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
