Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud, det rar en riktig Jobspost, då man sade, att han sjunkit
med Amelie, ooh vet, min lilla goda fru Hellmer, jag blef så svag,
att jag höll på att få spasmer; ty den gossen har alltid varit mig
så kär, ja, herre Gudi —> så kar.»
ffJa, Gud vare tack och lof», sade gumman Hellmer och
sammanknäppte sina händer till en tyst bön, då hon nu påminde
sig de farliga dagarne, de stormiga stunderna, innan hennes själ
funnit frid.
«Nå, min lilla goda fru Hellmer, jag hör att fabrikören snart
vill skaffa sin mamma en liten kär dotter. Åh ja, det var det
jag kunde veta att han inte * var en dåre, som gifte sig för bara
ett vackert skinn, — det förgår snart.
«Det var den tiden jag också hade fagert skinn, men det tog
snart slut, och hade jag inte då haft en skatt i mitt hjerta, så
hade det ej varit mycket med mig. Gudi lof 1 jag har i alla mina
dagar tänkt på ändan; ty det är ändan som kröner verket.»
»Jag vet ingenting derom», sade fru Hellmer, »åtminstone
har jag ej hört det, och om det vore något, så sade min gosse
det nog för mig.»
Mamsell Baraklander smålog satiriskt.
»Deri tror jag att lilla .mamma bedrar sig; hjertats affarer
äro Gudbevars så heliga, att man ej upptäcker dem för någon;
tag reda på skeppets väg i hafvet, ormens väg på hälleberget och
en ung mans väg till ena pigo — nej, min lilla fru Hellmer, jag
tror fabrikören om allt godt, men inte tror jag, att han förtror
mamma sina kärleksaffärer. Men bekymra sig inte derom, det är
en hygglig flicka, och rik flicka, och galant flicka, och står min
själ och salighet inte barskrapad* när hon går i brudsäng.»
«Men, min Gud, det skulle väl jag hört något om», sade fru
Hellmer nära stött.
«Åh, det kan väl hända, att en och annan vet det bättre.
Jag skall i förtroende säga fru Hellmer namnet; men nämn intet
ord efter mig — intet efter mig — jo, ser frun, det är Lotta
Söderqvist. Se, gubben är gammal, och när Herren kallar honom,
som inte kan vara långt till, ty han har gikt i hela kroppen, så
ärfver hon en tunna eller så der omkring.»
«Ja, jag har hört den historien», sade fru Hellmer kort, «men
den är alldeles osann.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
