Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Åh nej, Gudbevars, jag h&ller af det barnet som min egen
köttsliga syster; men se, min lilla fru Hellmer, ungdomen tanker
ej längre än ’näsan, och s& kan det hända, att hon gifvit
anledningar utan att vilja det.
*Men hvad var det jag skulle sägaP Jo, det kan nog bända,
att unga herm for ett ögonblick tyckt om flickan och hon vipps
fattat sina tankar* nog af, hon höll pä att bli galen af sorg, då
hon hörde hans död, och af glädje då hon hörde honom räddad.
«Hon till och med tycktes hafva blifvit stött på mig derföre,
att jag så oskyldigt kom att nämna olyckan; och således hände
det sig, att hon, sedan underrättelsen om hans räddning kommit,
råkade mig på en visit jag gjorde på Thorstensholm och gick rakt
fram till mig och sade:
••Mamsells olycksprofetia var osann, unga Hellmer lefver.»
«Åh ja, det visste jag förut, men jag tänkte: lefvande eller
död, så får du lika mycket honom till din man, som jag; det
tänkte jag vid mig sjelf, ty jag begrep nog, att en klok gosse,
som herr Gustaf, nog hade andra spekulationer, än att gräfva ner
sig med en fattig komministerdotter.
«Han vill framåt, tänkte jag, och skall ha ett rikt gifte och
skall bli en stor man, kommerseråd och riddare af vasen med
tiden, och den som har något stort for ögonen, han blandar sig
ej med fattigt folk; ty der fattigdomen kommer in, kryper
kärleken ut, och arbetaren har aldrig tid att hålla af hustru och
barn.»
«Säg inte det, mamsell Baraklander», sade fru Hellmer;
((arbetaren, som med svett och möda underhåller de sina, äIskar de
små, älskar dem ofta mera än den rike, som ej vet huru dyrbara
de äro. Uppoffringarne föda och underhålla kärleken.»
•Åh ja, kan- så vara», sade mamsellen; «men det är ändå
som jag sagt, och klokt gör herr Gustaf — han får en hederlig
hemgift, en hygglig hustru och ett stort arf — ty kalla
svärföräldrar, säger ordspråket, äro de bästa.
«Ser fru Hellmer, när gubben Söderqvist har en torfva på
näsan, det vill säga ligger i sin graf, så får han minst en tunna,
kanske två; ty ingen vet hvar haren har sin gång. Men kors i
alla tider, klockan är snart nio, och jag har lång väg hem; åh,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
