Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men, Gustaf, du är sA lustig och så glad nu, jag ser på dig,
att du riktigt är uppspelt.»
«Ja, ser mamma, jag tänker att gifta mig — om nemligen
jag ej får en korg, ty det är naturligtris ett hinder — jag fimnar
att gifta mig på uträkning och få mig en hustru, som håller af
mig, håller mycket af mig; men jag ämnar också begå en dumhet
och ej bry mig om de kalla svärföräldrarne eller om gubben får
en torfva på näsan; med ett ord, mamma, jag reser till Stillinge
i morgons
«Och du vill fria till Augusta P»
«Ja visst, mamma lilla, vi skola se om hon håller af mig lika
myoket på det torra, som då jag låg på sjöbottnen.»
’ Det hade ringt samman vid Stillinge kyrka, och folket hade
samlat sig i helgedomen, hvarifrån orgelns och sångens toner
lju-dade ut öfver den stilla kyrkogården, der träden redan böljade
gulna, då en schäs stadnadé vid komministergården och en
välbyggd ung man hoppade ur. Det var Gustaf Hellmer, som nu
efter två års mellantid helsade på hos sin barndomsväns föräldrar.
Ingen var hemma, alla toro i kyrkan, och han gick dit.
Det var i Stillinge en temligen ovanlig händelse att så der
på höstsidan se någon främling i kyrkan; om sommaren. deremot
kommo ofta nog hela karavaner af stadsboar dit ut, för att taga
notis om landsbygden och naturen och höra en bondkaplan predika.
Gubben Willner skiljde sig i många stycken från
stadsprester-ne, och man saknade också i hans predikningar ett helt lass
blommor och ett gross haltande liknelser, som utgjorde den egentliga
märgen och musten i prosten Himmelinders prydliga predikningar;
men, oaktadt denna brist, hade den hvithåriga anspråkslösa kom~
ministerns enkla ord något hjertgripande och öfvertyg8nde, som
rent af saknades i prostens vackra akademiska tal.
Psalmen var nära slut, då Hellmer tyst, och med full föresats
att förblifva obemärkt, inträdde i kyrkan och tog sin plats i en
bondbänk nära dörren. Men man observerade snart den unga,
resliga mannen, och allas ögon vändes, nyfiket spejande, på honom.
Äfven från prestgårdsbäaken betraktades han forskande, och
Augusta, som genast igenkände honom, slog ned ögonen och satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
