Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan hela tiden rfh förargade sig på sig sjelf, att hon ej med
nog uppmärksamhet kunde afhöra predikan.
Hellmer deremot var, sedan en lätt känning af yerldslig
kärlek lupit genom hans själ, åter i jemnvigt och uppmärksam; ty
han, liksom alla praktipka, klara och rena lynnen, hade’ denna
förmåga att lått och utan många oscillationer återtaga sin moraliska
och intellektuela ställning; det beror på hvar tyngdpunkten ligger,
om dallringen skall fortfara länge eller upphöra snart.
Hellmer afhörde således hela predikan med lugn och andakt;
icke en enda tanke grumlade sig för honom, intet enda ord flög
bort ohördt, hela hans själ omfattade nu det heliga ordet, liksom
eljest hela hans själ omfattade hans arbete eller, i en vekare stund,
hela hans själ upptogs af kärlek till sin gamla mor eller till den
flicka haq tänkt sig som sin.
För hans kraftiga natur hade hvaije stund sitt ändamål. 8kulle
han vara glad, var han det i sitt hjerta, och ingen skugga, ingen
hemlig smärta trängde sig mellan glädjen och honom; var det
allvar, så var han också allvarlig i hela sitt väsen och i hvarje tanke,
och intet joller skimrade öfver ämnet; skulle han arbeta, aå
arbetade hela hans själ och hans hand lika flitigt för samma ändamål;
och skulle han ilska, så skedde det lika helt, lika ostördt och lika
varmt, som om ej någon kärlekslös, någon kall praktisk verklighet
funnits till.
Händelsen gjorde, att ämnet för predikan var «Bnkans Son».
Hvaije ord tycktes liksom träffa Hellmer, som också hade blifvit
uppväckt från de döda; och då predikanten beskref underverket
och talade om trons makt, då såg den gode ynglingen opp mot
himlen och tackade Gud för sin mor, och för den fasta tro hon
inympat i hans hjerta, då han var barn.
Augusta betraktade honom noga i detta ögonblick och tyckte
aig se en ren Hérrans1 engel, med det ljusa, lockiga håret öfver sin
panna, med fromma ögon blicka mot fadrens tron.
Detta uttryck återgaf den stackars oroliga flickan sitt
själslugn. Den lugne mannen meddelade sin frid åt henne, som förut
i en ovanlig själsspänning beständigt tänkt: hvad vill han här?
kommer han till ossP
Emedlertid var det nu liksom alla dessa tankar på en gång
flyktat, liksom imman på ett glas försvinner, då glaset blir var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
