- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
206

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gfi. nu inte i giftastankar, hör duP — Gå in», tilläde hon högt,
«du gör allting bakvändt i dag<»

Få detta satt blef då Hellmers önskan uppfylld; men det var
också ingen tid att förlora; han ville veta hvad Augusta tänkte*
och for öfrigt fick Försynen styra.

Knappt hade Augusta kommit in och tyst ooh sedesam satt
sig vid fönstret, betraktande den gamla huudkojan vid grinden,
liksom den varit ett märkvärdigt monument från forntiden, förr än
Hellmer satte sig midt emot henne.

Med sin vanliga lugna röst, och med de ärliga ögonen
hvilande på flickan, sade han: «Jag kan ju tala uppriktigt, mamsell
Augusta P»

«Ja, herr Hellmer», svarade Augusta och försökte att se
öfver-raskad ut, men slog i det stallet ned ögonen och rodnade ända
upp i pannan.

•Nå väl, mamsell Augusta, er bror, Berndt, och jag voro
vänner ooh aro det väl ännu, vill jag hoppas. Jag håller af er
allihop, och jag tror att ni håller af mig. Är det så?»

«Jo, ja, vi håU — vi värdera visst herr Hellmer», sade Au-

gusta med ansträngning och plockade sönder en stackars blomma,
som råkade ligga i fönstret.

«Nå väl», ^ tilläde Hellmer och fattade hennes hand, «nå väl,
tror ni, Augusta, att ni skulle kunna bli lycklig med migP jag
tror det om mig, med er.»

Flickan darrade, men svarade intet.

Hellmer betraktade henne stillatigande; så skön hade hon
aldrig förefallit honom. «Augusta», sade han ändtligen, asvara fritt
på min fråga, ja eller nej — men genast. Nu skall ni svara, jag
frågar ej mera än en gång, beräkning får ej gå ia i vår
förbindelse, — öppet ja.eller nej; — det förra gör mig lycklig, det
senare gör mig ej olycklig; ty kan ni ej älska mig, så är ni inte
den, som Försynen ämnat till min hnstru, och jag får då vänta
eller låta bli.»

Augusta såg opp på honom, men svarade intet, men i denna
innerliga blick låg ett så tydligt ja, att Hellmer ej begärde att få
höra det. Han tryckte en hastig kyss på hennes hvita rena panna
ooh reste sig opp. «Tack, Augusta, jag vet allt; jag skall tala
vid dina föräldrar,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free