Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beklaga mig. Det var något i denna tanke, som djupt kränkte
hennes stolta hjerta.
Emedlertid hade de gamle och Hellmer ökat sällskapet, och
ingen syntes förnöjd utom pastorn, som dock, då löjtnanten
helsade på honom, fick liksom en sötsur rynka kring munnen, men
likväl genast vände sig till Hellmer, med hvilken han inlät sig i
långa resonnementer.
Löjtnant Stålsköld syntes något besvärad af den anspråkslöse
gästen, han strök på mustacherne och vred på den adliga
sigillringen på sitt pekfinger; men det var dock något, som hade
utseendet af högmod. Så var det också verkligen. Vi måste täuka
oss in i hans karakter, för att finna orsaken.
För några år sedan, då han gifte sig, var han full af kärlek,
han älskade sin Stefanie mera än sitt lif, han mottog ett gods,
ograveradt och tillräckligt, han var oberoende och kunde derföre
öfverlemna sig ensamt åt sitt goda hjertas ledning.
Det fanns ingenting som tryckte eller besvärade honom, och
han lät tidens våg föra sig framåt, sorglös ooh glad. Men på få
år hade affärerna gått tillbaka, hans egendom renderade ej så
mycket, som var behöfligt för det komfortabla, fastän ej briljanta sätt
att lefva han„antagit; och det slöseri, med hvilket han i början
öfverhopade sin sköna hustru, var han ej i stånd att afbryta, icke
derföre att han älskade henne lika varmt som i början, utan
derföre att hans fåfänga förbjöd honom att genom inskrän&ingar
gifva henne rätt och tyst erkänna sanningen af hennes ord: «så
dyrbart formå vi ej lefva på längden.»
Då således han ej ansåg sig kunna upphöra med det en gång
böljade lefnadssättet, och detta öfversteg hans tillgångar, var det
honom allt svårare och svårare att uppehålla affärerna, utan att
hans hustru eller hans svärföräldrar skulle märka förhållandet; och
i samma mån hans ställning blef mera bekymrande, vaknade en
idé, som förut slumrat i hans själ — adelsstoltheten. Redan
förut hade han känt ett slags nödvändighet att hålla sig aflägsnad
från den arbetande klassen, men detta var mera i egenskap af
kapitalist och af icke arbetare.
Penningen och arbetet stå alltid i ett spändt förhållande till
hvarandra, det är två hemliga fiender, som uppenbart tjena
hvar-andra, men hvars inre tanke är den andras fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
