Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fly och fläng, på bröllop — hvad tycker du, jag gamla stackare
var på brölloppP»
»Det var inte mer än rätt, farmor; det gör att farmor blir
ung på nytt, och», tilläde han betraktande gumman med komiskt
allvar, oser jag rätt, så är farmor blifven åtminstone sex år yngre
på denna vecka.»
«Ah, du narras, din evinnerlige spektakelmakare», yttrade
gumman. «När man är gammal som jag, så gör sex år från eller
till inte. mycket.»
»Åh, farmor kan väl inte fordra heller att jag skulle pruta af
hela femti eller sexti åren, ty det vore alltför mycket. Imedlertid,
farmor, så har den friska luften och ombytet gjort godt, det är
på rena allvaret.»
«Åh ja, du kan allt ha rätt; men när jag kom hem, så kunde
jag inte sofva på hela natten, ty det välsignade spelmansgnället
hängde qvar i öronen.»
«Och så ovanan, farmor. Nej, se farmor, när jag helar dagen
gått i skogen och hoppat öfver stubbar och vindfällen i utmarken
och följt harens alla bugter i hagarne, så dröjer det ej länge, förr
än jag somnar och vaknar inte förr än det böljar dagas; men då
kommer der liksom en oro i kroppen på mig, och jag måste opp,
om det vore aldrig så kallt; och så lägger jag ris på i spiseln,
om det är mörkt, och sätter mig att slöjda; ty, farmor skall veta,
sysslolös kan jag inte vara, jag skall beständigt ha något att
knåpa på.»
»Din stackare, du måste ha ensamt der borta på ditt torp;
det är ej bra att mannen är allena. Men hör på, min gosse,
hvarför kom du inte hit på åtta dar?»
«Kors, farmor) Fängers gosse var ju här ute.»
»Nå hvad då? det är en rätt artig gosse.»
«Kära farmor I det kunde gå. olyckligt, om jag träffade honom.»
»Gossen? åh min Gud, du måtte väl inte vilja hämnas på
barnet, hvad du har lidit af fadren», yttrade gumman med allvar.
»Nej, farmor, nej, vid Gud, farmor, jag är så fri från hat,
så fri från hämnd, att jag skulle göra allt för att rädda den gamle
skälmen, om han kom i nöd; åh nej, farmor, jag har ångrat, jag
har biktat inför Gud, jag har bedt honom om ett försonligt sinne;
och nu vet jag, att Guds är domen. Nej, farmor; men––––––––––-»
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
