Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om nätterna; och då ligger jag och gråter och ber Gud om
förlåtelse.»
«Kära, goda farmor», aade ynglingen halfhögt, «säg ej så;
med Guds hjelp så träffas vi en gång hos Gud, och då skall jag
försvara er. Men hur var det på brölloppet?» frågade han, för
att gifva den gamlas tankar en annan riktning.
«På balen? hvad sade du, på balen?» frågade gumman, hvars
tankar, liksom ett barns, lätt kunde omkastas. «Jo, ser du, unge
Fänger var Heddas kavaljer och dansade tiela aftonen med henne.»
Thorssons ansigte mörknade. »Fänger, åter Fänger 1 skall då
detta namn i evighet förfölja alla dem jag håller af?»
«Men, min Gud! gosse, det var ju unge Fänger, gossen, en
riktigt beskedlig gosse. Ja ja, Thorsson, äpplet kan falla långt
ifrån trädet.»
«Ja, jag vet; men —»
»Åh, der är inga men, käre Thorsson, barnen få väl roa sig
litet, vill jag tro.»
«Åh ja, gerna for mig», yttrade ynglingen och strök sig Öfver
pannan. «Men jag kom så väl ihåg gossen, som dog i fängelse
for min skull. Yet farmor, jag tror ej Fängerska namnet.»
«Käre Thorsson — du skall låta bli att kalla mig farmor, ty
det blir en ovana till slut J— det der är bara skrock. Thorsten
Stålsköld, han, den der stackaren, som byggt slottet, var ju en
faslig menniska. Man säger, att han mördat qvinnor och barn,
små barn, som han trädde upp på bajouettspetsame, och så, säger
man, mördade han tre hustrur — inte vet jag, men så lyder sagan,
och osalig är han, det är säkert, det har jag sjelf förnummit. —
Men, hvad var det jag skulle säga nu igen? Jo, ser du, det
oaktadt är vår löjtnant, som också heter Thorsten Stålsköld, en
så god och hederlig herre, och hennes nåd och han lefva som ett
par Guds englar, och om han kan se på hennes ögon, hvad hon
vill, så är han redo att göra henne till viljes. Att således hata ett
namn är syndigt och orättvist infor Gud och menniskor. Och —»
Den gamla hade troligen länge fortsatt sin utläggning af
detta kapitel, om hon ej blifvit afbruten af Hedda, som kom in.
«Jag skall helsa så mycket från hennes nåd, hon skickade en
pepparkaka till mormor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
