- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
228

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

((Åh 8& god hon ar, den lilla nåden», sade gumman oeh
betraktade den stora pepparkakan med sin mosaik af mandlar.

•God afton, Thorsson, är han så sent framme», fortsatte
flickan och satte sig i ro vid bordet; «har Thorsson varit på jagtP»

a Ja, Hedda lilla; jag har just en liten hare åt mormor med
mig och en nötskrika åt dig, Heddal Ser du», tilläde han och tog
opp fågeln, «ser du huru granna fjädrar på vinganre, riktigt
blå-vattrade.»

crOch så går han och skjuter en sådan vacker fågel», sade
flickan och betraktade det sköna djuret; «tycker han inte det var synd?»

«Åh, så barnsligt snack», yttrade gumman. »Kreaturen äro af
Herren skapade till menniskans gagn och nytta. — Nå, Hedda,
tala om for Thorsson om brölloppet.»

a Jo, vet Thorsson, jag dansade hvarenda dans», sade flickan,
och det barnsliga ansigtet lyste af fröjd. «AckI hvad det var
roligt 1 och hvad det gick lätt, för si herr Fänger kan dansa han,
och har nyss gått i dansskolan i staden. Han gjorde riktiga steg,
vet Thorsson, och hoppade högt från golfvet; ja, det var roligt.»

Thorssons ansigte öfverdrogs med ett lätt moln, men han
yttrade intet annat än: «Du har således haft roligt, lilla Hedda, det
gläder också mig.»

«Åh ja, visst vet jag att Thorsson är beskedlig; han håller
nästan lika mycket af gamla mormor som jag, och det är snällt
af honom, en vild t främmande menniska, som ingenting har att
tacka mormor for.»

•Ja, deri har du rätt, barn», inföll gumman med en suck,
•Thorsson har ingenting att tacka mig for.»

•Åh, säg inte så, madam Lind», anmärkte Thorsson, «jag har
att tacka er för mycket, mycket.»

•Men hör nu på, Thorsson», sade flickan, «sedan han nu är
ett allt i allom här på gården och hvarken löjtnanten eller hennes
nåd kunna vara honom och hans råd förutan, hvarför kom han inte
hit på hela åtta dagame? Det var riktigt ledsamt efter honom.»

•Yar det ledsamt efter mig, lilla Heddal Gud signe dig för
det ordet.»

•Ja, det var det; jag vet inte, men jag tyckte — och
mormor med tyckte, att det var så tomt, och jag sprang opp åt
gångstigen och tittade efter honom många gånger.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free