Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså, hör du lilla Thilda, du kan väl tiga?»
«Åh, med det som behöfs, det kan bokh&llaren lita på.»
»Jo du, det är ingenting annat, än att Fängers son är med;
gubben täl inte att folk roar sig, och vsäledes f&r det inte komma
ut. Du springer väl inte till gubben med historien eller talar om
det der nere?»
«Ser Jag sä ut, jag?» sade flickan; »åh nej, det är en rätt
hygglig gosse, herr Adolf.»
»Jaså, ha vi dig der, Thilda; akta dig för pojken, han är
inte rädd af sig.»
«Åh bevars, han är väl inte värre än bokhällaren; nej, låt bli
mig! se så! det skall strax vara färdigt.»
Och nu sprang flickan ner, och bordet dukades med många slag.
Den muntra gästen kom; hela aftonen tillbragtes med
skratt-salfvor, drickande och sång; och forst senare satte sig herrarne
ned vid killebordet.
»Åh bevars, Adolf Fänger kan inte spela kille», sade
talmannen; »vi ha då ändtligen pluggat i dig, min hedersvän, en smula
vira, det gick bra; men kille är hasardspel.»
«Gud bevars, det får unga patron ej deltaga i.»
Adolf var upphettad af vinet, han blef mera stött än förut
och sade: «Jag spelar likasåväl som herrarne, och om penningarne
ej räcka, så har jag väl god kredit hos min fars kontorister.»
«Nå nå, nicht so hitzig, mein edler Freund! — Schtille, du
får ju spela, det är min själ ingen som nekar dig, min ädle vän»,
sade den språksamme kontoristen, — »hvarken att spela eller ett
litet lån; du har min själ gjort en så hederlig risp, att vi måste
tacka dig ändå.»
»Nå, mina herrar, det är dukadt.»
Långt in på natten voro de tillsammans, och då de gingo
hem, var Adolf något tung i ögonen af de fina vinerna, och i
synnerhet knäna voro svaga.
»Är det inte kuriöst med den champagnen, Adolf?» sade
talaren; »nu äro vi spik nyktra, men ändå så sitter det i knäna,
de äro veka som ett utslitet kabeltåg; sådana äro fina varor; fy
f-n att vara full, det måste vara rysligt.»
Den natten låg Adolf ej på sitt eget rum, utan hos sin
pratsamme vän, och då han vaknade om morgonen och hade hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
