Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Han ser ändä bra hygglig ut», sade eu och annan; »men
högmodig ar han — fth ja, den som får allt hvad han pekar på
kan icke bli annat.»
Unga Fänger red dock ej oftare än strax före middagen, ty
läkaren hade sagt, att detta var bra för helsan, och patronessan
hade all möda ospard att fä sin son att behandla sin kropp,
liksom redan gikten tagit fasta i hvaije led; ty det hörde till denna
slags uppfostran att roa sig for helsans skull.
Hur unga Fänger behandlade sin häst kan ej upplysas» men
besynnerligt nog gjorde han nästan hvarje dag en ovanlig stegring
vid ett gulmåladt hus vid storgatan, och vid det rassel, skorna
gjorde mot gatan, kommo ett dussin flickansigten i ett par fönster
öch betraktade den unga ryttaren, som vanligen artigt tog af sig
mössan for de små eller nickade bekant åt någon af de större.
I detta hus bodde bokhållar Trygg, hvars fru höll pension.
Det hände någongång, att vid skramlet flickorna icke kommo fram,
utan i stället bokhållar Tryggs allvarsamma ansigte sågs vid
fönstret; det var då antingen räkne- eller någon språktimme — och
flickorna vågade sig då icke att rusa till fönstret, som när fru
Trygg, den goda själen, hade sin timme.
När saken så illa slog sig ut, helsade Adolf alldeles intet,
utan såg bokhållar Trygg midt i ansigtet med ett öfverlägset
forakt, som skulle smärtat den redlige gubben, om han varit känslig
for något dylikt.
Men att unga Fänger skulle med stolt förakt se ned på
honom föreföll honom så naturligt, som att det skulle drypa af taken
när det regnade. Gubben visste alltför väl, att ingen hållit något
paraply öfver den stackars ynglingens’ hjerta, utan att allt gift,
som ville falla derpå, också fått det.
Bokhållar Tryggs hade nu böijat med en pensionsinrättning
för flickor, dervid man och hustru hjelpte hvarandra.1 Denna
pension skiljde sig från andra dernti, att flickorna fingo ett klart
begrepp om det de läste, att ingenting endast blef utanlexa, och att
många af dem fattade lust för vetande, något, som vanligen ej är
fallet i pensioner, der man merendels så ställer till saken, att de
stackars flickorna anse någon verklig kunskap för en börda, den
de för allt i verlden icke vilja bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
