Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ute hos Stålskölds; det är idéer» inhemtade derute hos den
romantiska familjen, jag känner igen dem. Men, Gudi lof, jag har inte
något på mitt samvete.»
«Nej, deri kan patronessan vara trygg, en så öm mor finnes
kanske ej i verlden; men bra illa har det varit, qtt patron icke
sjelf uppfostrat sin son.»
«Det kan jag icke finna», yttrade patronessan fortrytsamt;
»kanske han då varit ännu hårdare än han är. Nu så är det dock
mycken vekhet i hans hjerta; han blef slutligen så mjuk som ett
vax. Tror Skarpmesser, att detta blifvit fallet, om en karl
uppfostrat honom; nej, invid en öm moders hjerta lär sig barnet hvad
kärlek vill säga. Imedlertid, kära Skarpmesser, blir det hädanefter
att hålla inne med reflexioner; man skall ej reta det unga lejonet,
utan med smekningar tämja det. Jag är väl ledsen öfver hans
häftighet, och Gud vet hvar han fått den ifrån, ty Fänger är
alldeles inte häftig, ooh jag sjelf blir aldrig häftig utan orsak; men
oaktadt jag, som sagdt är, söijer öfver hans häftighet, så glöder
det mig dock, att han är en manlig och stolt själ, som inte tål
förolämpningar. Skarpmesser, den, som så kan tala till sin mor,
skall visst inte rädas att forsvara henne, om så fordras; sådane
äro männerna och säkert är, att den, som aldrig är ond, är heller
aldrig god.»
»Patronessan talar som en bok.»
»Åh ja, modershjertat är också en bok, i hvilken mycket står
att läsa», yttrade patronessan. «Skarpmesser vet ej hvad det vill
säga att vara mor.»
Några år förflöto utan någon yttre forändring; allt gick sin
gilla gång, och det enda, som gjorde afvexling, var att Adolf
Fänger om somrarne ofta nog helsade på vid Thorstensholm.
Han besökte då alltid gumman Lind, och kunde hela
qvallar-ne sitta der nere och prata om historier for den gamla, hvars
sinne lutade åt barndom, men som dock ofta sprang opp till sin
fordna spänstighet.
Hedda Glans satt då vanligen och sydde, och lutade det
lockiga hufvudet öfver sitt arbete, och Adolf kunde länge och väl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
