Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märksam och besvärad af hans täta besök, som alltid uppjagade
en pionrodnad på Heddas kinder.
Han kom således mera sällan att tala ensam med Hedda;
han hade aldrig forr än just nu önskat det, men nn var han be*
svarad af den goda gomman, som hindrade honom att tala:
Imedlertid vakade han på tillfälle att utan vittnen tala med<
flickan, och då han händelsevis fick det, hade han ingenting af
sitt gamla kram qvar.
Han rörde sig nu nästan endast kring huru gentilt han eller
den ooh den hade det, att han skulle köpa någon vacker souvenir
åt sin älskade Hedda, och att hon skulle flytta in till staden och
till hans mor, när mormor dog.
Hedda betraktade honom vemodigt: «och ni förutsätter att
mormor skall dö tfnart?» frågade hon.
«Åh ja, det är naturens ordning; gumman är gamma) oeh är
som ett barn», yttrade Adolf oeh ville, liksom forr, rätt hjertligt
se flickan in i ögonen, men han kunde det ieke. «Ser du, Hedda,
da skulle få ett hem hos oss, ooh mamma skulle hålla af dig som
jag. Skulle icke det bli roligt?»
«Jaså, herr Fänger, ni förutsätter att mormor måste snävt döl
Ack, herr Fänger, då har jag ingen vän mer på jorden.»
«&är& Heddal du har ju mig», inföll Adolf oeh villa fatta
hennes fina hand; men flickan drog den hastigt tillbaka oeh sade:.
«Herr Fänger t vi äro inte barn längre, det patssar sig inte.»
«Jaså, gamla mormor säger det!» skrattade Adolf med lindrigt
hån; «nå, nå, Hedda lilla, det är väl inte så fasligt.»
ffNej, det tror jag icke heller; men det passar sig inte, att
vi leka som ett par barn och att herr Adolf klappar mig som förr.»
«Och kysser dig, söta Hedda, som jag gjorde for några år
sedan; då var du så liten, att det betydde intet, att jag kysste
dig, så att mormor såg p£, och hon skrattade bara.»
«Åh ja, vi voro ju endast barn begge två.»
«Ja, det voro vi; men nu har gumman mc/rmor predikat seder
for sin lilla fosterdotter», invände Adolf.
«Nej, herr Fänger, det har hon inte; mea det är något idont
mig, som säger mig att det ej passar.»
«Åh jo, visst passar det; lilla Hedda, nu ät du bfarnsÄg, åi*>
minstone .passar det mig att jag klappar och uneker dig;*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
