Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en föraktfull krökning på läppen, *min mor unnar mig det
icke, och nu är jag sådan som hon ville hafva mig; allt det der
roar mig icke mera — men tyst, kommer der någon — nej. Kanske
hon fått veta forsåtet; åh nej! — och om hon visste det, skulle
hon derföre bli borta?» — Han smålog, men der låg en bitterhet
i detta löje, som ingen kunde måla. — «Förr trodde jag också på
en helig oskuld — det var ändå roligt den tiden — åh ja, det
kan så vara; men ingen tror på den, och flickorna i staden,
åtminstone de sämre, hafva just inte gifvit mig och kamraterna
någon hög tanke om denna egenskap, som omtalas vidt och bredt i
romanerna. De der som skrifva böcker äro verkligen roliga
figurer; antingen känna de ej verlden, eller också ljuga de mot bättre
vetande. Oskuld — åh ja, kan väl vara att den finnes; men de,
aom äro erfarnare än jag, tro på den mindre än jag. — Ha ha
ha, nu blir du romantisk, Adolf Fänger, du är min själ kär i
flickan. Kär? åh ja, hvarför inte? det är dock ett ombyte.»
Nu hördes verkligen lätta steg på gången, och Hedda kom
med sin lilla mjölkkruka på hufvudet; hon skulle hemta mjölk
hvaije afton från trädgårdsmästarens; ty detta utgjorde en slags
lifatidsränta åt gomman Lind.
«God afton, lilla Hedda», sade Adolf ooh stannade den onga
fliokan*
«Herr Adolf, unga patron? kors, jag höll på att bli rädd»,
sade hon och ville fortsätta sin gång.
«Nej, stanna, goda Hedda, j8g vill tala vid digj>
«Nej, herr Adolf, jag har inte tid, jag får inte stanna,
mormor väntar på mig; nej, söta herr Adolf, låt mig gå.»
«Du får inte gå», sade Adolf med bestämd ton, «rdu måste
höra mig. Hör på, Hedda», böljade’ han och drog henne med
sakta våld ner på torfbänken, der han satte sig bredvid henne.
«Hör du! du är ej mera barn, du håller ej af mig, som förr.»
«Nej, det går inte an, jag är ju gamla flickan», sade Hedda
ooh ville resa sig; — «nej, låt mig gå.»
«Nej, Hedda. Håller do af mig, mycket af mig, som du
gjorde forr? Svara, svara genast.»
«Åh, inte får jag tycka om en så fin herre, och herr Adolf
får inte narras med mig, det har jag icke förtjent af er», tilläde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
