Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glans’* ordinära vredes ström hade med hans hustrus frånfälle
blifvit stoppadt — och nu utgöt han sina vredenes skålar öfver
främmande; det var samma gamla Glans «sans peur et sans reproche».
Men några gånger om året bröt han sina gamla vanor och
blef nykter som en aborre, rakade sig och vandrade ut till Thor»
stensholm, med något i fiokan åt Hedda, och då bodde han alltid
ett par dagar hos Thorsson i skogvaktarehuset och helsade på Bin
flicka. Då kunde den eljest så vilde och oregerlige gubben sitta,
hela timmar och prata forstånd med henne,* och med sina grofva
händer stryka på det silkeslena håret.
•Det vet väl f-n sjelf hvar flickungen fått det der vackra
skinnet ifrån», sade han ibland till Thorsson; — «ty fastän mor
hennes såg bra ut, så var det likväl inte en smula mot Hedda; —
Ser du, Thorsson, den der ungen håller jag af, och när en gång
gamle Glans kommer till himlens dörr och ber att han skall få
slippa in, och 8ancte Pehr, dörrvaktaren, säger: «gå f-n i våld
med dig, ditt svin», så sätter jag mig derutanfor och väntar till
dess också hon kommer, och då tar hon mig med sig och säger:
Släpp in far, han höll så mycket af^mig. Ja, Thorsson, det der
är väl bara en historia, men så käns det dock likväl i min själ.»
En sådan vandring gjorde nu Glans vid påsktiden ut till
Thorstensholm; ty hans Hedda skulle gå till skrift.
Påskafton suto gubben Glans och Thorsson inne hos gumman
Lind. Hedda läste sitt vanliga pensum och sina böner; hon var
åter lugn och glad som forut. Men sedan hon slutat och såg
tårarne darra i Glans’s ögon, så blef hoh mera .rörd; ty det var
första gången hon sett honom gråta.
«Du gråter, far», sade hon mildt, och lade sin hand på hans
axel. «Ja, far, gråt och bed att din dotter inte må falla i synd,
och att hon må finna någon, som en gång, när mormor sofver,
kan värna joch försvara henne.»
«Ja, barn, jag skall bedja», sade Glans; — «men det tat min
själ inte, det skall vara andra ruter det, ett godt botfärdigt hjerta,
baral och en hel hop tro, hopp och kärlek och annat kramache
behöfs, innan man blir bönhörd; vår Herre hör inga
kycklinga-boner han, fast ögonen rinna som en klarpanna. — Men ser du,
barn, han här, Thorsson, han kan bedja för dig, så att vår Herre
hör det; ty på honom hvilar ingen skuld, hans själ är ren som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
