Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är en sommardag 1834. Det lider mot qvällen, solen
ligger, som en glödgad bomb, vid den vestra horisonten, det är
brännande hett i den hvilande atmosferen. Aspame på
kyrkogården stå tysta och våga ej ens darra, döden smyger omkring
Öfverallt, .koleran har ntbrostit i staden.
Der nere vid ån såg jag i formiddags ett rödblommigt barn
leka utanför sina föräldrars dörr i sanden, oeh derinne satt en ung
vacker qvinna och väfde. Väl var hennes ansigte dystert, ty fasan
hade trängt sig in i det fattiga qvarteret, och döden häijade i
granngården, men hon var ung ooh hon hoppades. Hennes man
kom hem, det var en ung, glad ooh starkt byggd arbetare.
«Hur är det med mammaP» frågade han barnet; men innan
detta hunnit svara, så kom den unga hustrun ut ur stugan och
tog sin man om halsen.
«Åh jo, Gudi lof, det är bra med oss begge; Guskelof att du
kom hem, det är så tråkigt och «huskigt» då du är borta. Ack,
om du beständigt ånge vara hemma under denna fasliga tid, då
ginge nog allt bra, hor illa det också ser ut.»
Nu lider det mot qvällen, och i den trånga bädden ligger ett
lik, det är mannen, och der bredvid en qvinna, som bär dödens
stämpel i det blåbleka anletet. De milda ögonen ligga insjunkna
och liksom tårade, utan att hon dock gråter, en kolsvart ring
omger dem, kinderna spela i grönt, och en iskall anda flägtar mellan
de sammankruinpna, vid de perlhvita tänderna liksom fasttorkade
läpparne, som ofrivilligt dragas till ett smärtsamt, sardoniskt leende.
Läkarea inträder i den halfmörka stugan, qvinnan reser sig
till hälften och räcker ut sina blåfrusna händer, der hvarje finger
kännes som en kall, rynkig orm.
•Herr doktor, hur är det med min gosse, min lille Göran,
der bortaP jag hör ej till honom, är han dödP» frågade hon med
ett dödens lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
